Bröllopsfest i Uganda – som i Sverige men ändå inte.

Hur går en bröllopsfest till i Uganda? Inte helt olikt de jag varit på i Sverige men såklart, några stora skillnader var det ju.

Vatten och fruktsallad.

När vigseln, som jag visade bilder ifrån HÄR, var över åkte brudparet iväg ett tag och gästerna minglade runt. Vi bjöds på dricka och fruktsallad, precis vad jag kunde önska faktiskt. Att bjuda bröllopsgästerna på mellanmål tycker jag helt klart svenska bröllop ska ta efter. Ett stort plus för oss med en väloljad ät-och-sov-klocka.

Storartad entré av brudparet.

När brudparet sen kom var det bandklippning och framdansning till honörsbordet. Tillsammans med den traditionella dansgrupp som var med dansade brudparet fram till bordet. Det var en fantastisk början på den show som de (dansgruppen) då och då bjöd på under kvällen. Mer om och fler bilder på de fantastiskt duktiga dansarna kommer i ett eget inlägg. De var så otroligt duktiga och fascinerande att de förtjänar ett helt eget inlägg.

Blommor och blader.

Hela festplatsen hade dekorerats av dekoratörer. Dukningen, stolarna, blommor och lampor hade fixats och piffats jättefint, vilket jobb alltså. Allra finast var nog ändå alla rosenblad på marken vid vigselplatsen och som en gångväg från entrébågen till honnörsbordet. Allt var såklart i oranget och rosa, nästan allt i alla fall.

Märkliga svenska inslag.

Svenska bröllop är ju ofta fyllda av spex, lekar och andra knasigheter. Nu var vi ju inte i Sverige så ingen vågade nog riktigt slå på den stora svenska spextrumman. Är det kanske svenskt att vilja leka, spexa och hitta på knas men absolut inte ”bland folk”?

En lek kördes dock, den klassiska skoleken. Efter att toastmastern förstått konceptet på engelska översatte han till Luganda under lekens gång så att alla gäster skulle hänga med. Många av de ugandiska gästerna såg ut att tycka det var en något märklig lek men drog ändå på smilbanden ibland.

Maten – så mycket mumsigare än den såg ut.

Maten som serverades i ett bufféliknande upplägg var till stora delar ugandisk vardagsmat för att vi svenska gäster skulle få smaka lite genuin (eller redig som jag skulle sagt i Småland) ugandisk mat. Jag smaskade i mig av flera nya grönsaker och de smakade toppen, jättegott!

Däremot så är den ugandiska maten sällan så bildskön. Kanske hade det hjälpt lite om jag var matfotograf men det hade varit ett styvt arbete att få den goda maten att se god OCH piffig ut. Men såhär såg min tallrik ut i alla fall. Bildskön eller ej, gott vare!

Viktoriasjöns strand – festens andningshål.

Både platsen för vigseln och festen låg vid Viktoriasjöns strand. Där rörde det sig hela tiden en massa fåglar man kunde gå ner och titta på och få lite bris i håret när det blev för mycket stoj och hög volym på festen.

Det är också ett hejans bra tips om man ska ordna fest någon gång, ha ett lugnare ställe folk kan gå undan på. Sjön var toppenbra i det syftet då man kunde gå undan själv eller med andra men var ändå i närheten av festen. Att stå där och blicka ut över vatten och tänka att det var Afrikas största sjö var rätt mäktigt.

Bröllopstårta!

I Sverige görs nog de allra flesta bröllopstårtorna med en betydande mängd mejeriprodukter som inte tål att stå varmt en längre tid. Denna bröllopstårtan kunde dock stå framme i flera timmar så alla verkligen hann se och njuta av konstverken. Vi svenskar var nog dock lite oroliga om det verkligen gick att göra så men såklart gick det utmärkt.

Under konfettiskjutning och såpbubbelblåsning skars sen tårtan upp och gästerna mumsades i sig. Inget fel på den tårtan inte!

Alla fester tar slut.

När alla var mätta på tårta, dansgruppen hade dansat färdigt och mörkret började falla drog sig gästerna hemåt. De sista bilderna jag tog var på personalen som börjat klä av bord och stolar i skenet av ljusgirlangerna. Det var en fin sista minnesbild av en otroligt fin, vacker och upplevelserik dag.

Vi som var ditresta från Sverige gick sen ut på strandpromenaden, valde oss en resturang och åt, smälte dagens upplevelser och varvade ner inför läggdags. Det blev en hejdundrandes dag att minnas för oss alla och jag hoppas och tror att vi hjälpte till att skapa fina minnen för brudparet.

Tack för en fantastisk fest fina brudpar!

Jag vet inte men visst ser man att jag och min kusin är släkt? Jag är lite gråhårigare och har större glasögon men annars rätt lika. va?

8 kommentarer

  1. Vilken fest ni fick va med om. Maten såg inte så där rolig ut, men kanske smakade desto bättre. Vilken bordsdekoration, jättetjusig. Är det lite av Ugandas färger? Fint brudpar också.

    1. Ja orange är en vanlig färg i Uganda av någon anledning verkar de som men inte för att den är med i flaggan. Vet faktiskt inte hur det kommer sig 🙂

    1. Och då är nog väll ändå skoleken en av de minst märkliga grejerna som körs ibland 😉 Ska kolla på era bröllopsbilder från Kenya!

Lämna ett svar till kimmkimselius Avbryt svar

%d bloggare gillar detta: