Flottning på Klarälven – ett midsommaräventyr vi aldrig glömmer

Vårt flottäventyr på Klarälven kan sammanfattas med tre ord; spännande, stillsamt och myggigt. Idag får du följa med på färden som vi gjorde hos Vildmark i Värmland på uppdrag av Barnens Turistguide.

Äventyret började långt innan avfärd

Vårt äventyr började egentligen långt innan vi sakta gled iväg på vår flotte på Klarälven. Redan vid bokningen några veckor innan fick vi ett PDF-dokument med historiska fakta om Klarälven och den flottning som bedrivits där, vad som kan vara bra att tänka på att ta med, hur flotturen kommer att gå till från start till mål och lite annat bra-att-veta. Det var en bra och pedagogiskt förberedelse och gav bra tips inför flotturen. Det gav oss även rimliga förväntningar och svar på flera av våra frågor då vi aldrig gjort något liknande innan.

Vi skulle vara på plats kvällen innan bygget av flotten för att på tidig förmiddag vara med på genomgång och sedan bygga vår timmerflotte. När vi sedan åkte iväg på Klarälven skulle vi ha ungefär ett dygn framför oss då vi skulle flotta, fiska, tälta, äta  och allmänt uppleva naturen innan vi kom i mål och skulle riva flotten.

Så dagen innan avfärd, kom vi till Klarälvens camping (där bygget av flottarna sker) utanför Torsby i Värmland. Där checkade vi in med husbilen, gjorde oss hemmastadda och gick på upptäcktsfärd på campingen. För dig som är nyfiken på campingen tänkte jag skriva mer om den i ett senare inlägg och idag koncentrera mig på själva flotturen.

Lugnt och pedagogiskt för oss flottningsrookies

Själva flottningsäventyret började med en genomgång från två guider från Vildmark i Värmland, företaget som arrangerade flotturen. Vi var fyra grupper som fick instruktioner för bygget, tips kring framförandet av flotten på älven, lite annan praktiskt information och chans att ställa alla våra frågor.

Vi hade tidigare fått en tunna med ett tält, en toaspade och lite soppåsar i av personalen. Att det fanns inarbetade rutiner för att ta emot flottningsrookies som oss märktes tydligt, allt gick lugnt och pedagogiskt till.

Byggstart

Sen var det dags att börja bygga! Medan Daniel körde husbilen till slutpunkten för flottningsturen längre ner vid Klarälven (och fått skjuts tillbaka) började jag och barnen välja ut stockar. Det här var nog den delen av äventyret som kanske inte funkar att ha med yngre barn på. Stockarna är tunga att lyfta, rullar och är till viss del oberäkneliga i vilken riktning de rullar. Barn som råkar stå fel eller inte själva ser åt vilket håll de snabbt ska flytta sig åt om det kommer en stock rullande kan lätt skada sig. Men med lugna vuxna, hjälpkraftiga barn och gott humör (och lite mellanmål och vatten!) gick det finfint.

50 stockar och 120 meter rep

Man behöver vara minst två vuxna som lyfter, rullar och bygger så har man barn med som inte kan hjälpa till behövs nog en extra person för att sysselsätta och underhålla dem. Det tar ändå 4-5 timmar att bygga flotten och att bara stå och titta på för ett barn är supertråkigt. Nu både kunde och ville våra barn hjälpa till så vi hade ett bra teamwork när vi valde ut, rullade ner och knöt ihop de drygt 50 stockarna med ungefär de 120 meter rep vi fått.

Jag är faktiskt imponerad över hur våra barn höll humöret uppe så i flera timmar i värmen, för det var varmt där på stranden! De kämpade på, lyfte, rullade och hjälpte till med det de kunde med glatt humör. Det är verkligen inte alltid sånt funkar så friktionsfritt när man är ute och frilufsar med barn ska gudarna veta.

Och så for vi iväg

På tidig eftermiddag någon gång kunde vi äntligen skuffa ut vår flotte från stranden och hoppa på för att sakta följa med i Klarälvens strömfåra. Det första vi gjorde var att plocka fram vår plockmatspicknick. Småkorvar, bröd, småtomater, mjukost, brieost och andra smaskigheter kom upp ur ryggsäcken. Jag slog till på en polarbrödsmacka med rejält med brieost, gu så gott! Det behövdes verkligen efter en varm förmiddag i stekande sol.

På lååångsam färd genom naturen

Tänker man att ett flottningsäventyr på Klarälven är fyllt av action och fart får man nog tänka om. Visst kan det bli lite action under bygget när stockar kommer rullande med kraft och tar oväntade vändningar men det är nog det enda. Allt annat går väldigt lugnt och stilla till. Bygget görs inte under tidspress och själva färden går i älvströmmens hastighet, ungefär 2 kilometer i timmen. Inte så snabbt alltså.

Man hinner spana och se mycket. Man hinner meta och prata med sina medflottare. Man hinner uppleva naturen och umgås helt enkelt. Det är en del av det fina med flottning men för en del kanske det blev lite väl långsamt ibland.

En extra kanot – när myrorna i benen blir för många

Med oss på färden fick vi en kanadensare att ha på släp. Den bokas separat och ingår normalt inte i flottningspaketet. Lite onödigt tyckte vi nog att det lät men oj användbar den var. Och så roligt barnen hade med den! När det blev lite för många timmar med lite väl långsamt tempo var det bra med något att bryta av med. Att åka med på släp i kanoten, paddla lite eller meta från den gjorde att det inte blev lika långsamt.

Sen blev den nästan oumbärlig när vi strandade på kvällen och skulle leta tältplats. Det vet jag inte riktigt hur vi hade löst utan att kunna packa med oss allt och paddla iväg för att söka lägerplats. Mer om det äventyret i äventyret här nedan.

Sen tog det stopp på en sandbank

Framåt kvällen var det dags att leta tältplats, det var inte så lätt. Vi började med att åka förbi den fina iordninggjorda platsen (med dass) då den redan var tagen av en annan grupp. Vi hade också fått plats gott och väl (med stor marginal) men vi ville hellre ha en helt egen tältplats. I efterhand ångrade vi oss gruvligt!

Vi valde istället att åka vidare på älven för att hitta en lägerplats längre ner. Det dök dock inte upp någon som syntes från älven så vi fortsatte längre och längre ner. Till slut strandande vi på en sandbank och där tog dagens äventyr en ny vändning. Vi kom inte loss.

Efter ungefär en timme av skuffande bland myggen för att komma ut i strömfåran igen gav vi upp och ringde det hjälpnummer vi fått att ringa om behov uppstod. Nu vet jag inte riktigt vad vi förväntade oss för hjälp men nog trodde vi att fler än en ensam guide skulle komma ut och försöka hjälpa oss loss.

En strandad timmerflotte väger sina kilon och kanske var det inte ens tanken att få loss oss om det inte gick med en extra person. Det var kanske våra förväntningar på hjälpen och kommunikationen som inte riktigt lirade där. Nu fick vi tänka om en andra gång, binda fast flotten med rep i ett träd vid älvkanten och skicka iväg två av oss med kanadensaren vi hade med oss får att leta lägerplats.

Tältplast med extra allt – mygg i alla fall

Daniel och Atlas gav sig iväg i kanadensaren för att leta lägerplats längre ner vid älven och hittade till slut en lämplig äng bakom en liten skog. När de kom tillbaka för att hämta oss andra hade solen gått ner ytterligare och 357 miljarder myggor surrade runt oss. Det var bara att bita ihop och hålla munnen stängd så inga mygg flög in.

Vi la över den sista packningen i kanadensaren och gav oss iväg för att sätta upp tältet på den nyfunna lägerplatsen på ängen. Tältet blev sen uppsatt på rekord tid på grund av mygginvasionen. På ungefär 2 minuter stod tältet uppe och barnen satt i det för att undkomma myggen. Några tältlinor brydde vi oss aldrig om att fippla med vilket syns på det slackande tältet, ha ha! Vi var glada att vi fick i tältpinnarna.

På morgonen när vi vaknande kunde jag njuta mer av den fina platsen som trots minnet av mygginvasionen kvällen innan var väldigt vacker. En fin sommaräng, några fina gamla hus, fin skog och en fin älv. En fin plats helt enkelt.

Efter minuspoäng kommer pluspoäng

Tidigt tidigt på morgonen kom sen två guider från Vildmark i Värmland för att hjälpa oss loss med vår flotte som legat kvar där den strandade kvällen innan. Nu gick det bättre och den kom loss, wihoo!

Men vi låg på rejält med minuspoäng på humörskalan från dagen innan efter timmarna på sandbanken, den brutala mygginvasionen och allt kånkande på packning uppför en hög och nästintill lodrät älvkant. Det behövde fixas till innan vi kunde fara vidare.

Då totalt eldningsförbud rådde i hela Värmland kunde vi inte använda köket på land. Men på flotten var det tillåtet. Vi dukade upp ovanpå lådan med rep och satte igång med smeten och rotade reda på syltflaskan. Här skulle det bli pannkaksfrulle!

Nu var jag glad att den där pannkaksmjölmixen vi hittat i affären var med. Jag visste inte ens att det fanns färdig pannkaksmjölmix som bara blandas med vatten. Vi är ju inte så mycket för sånt. Men nu, utan möjlighet att ta med mjölk på ett vettigt sett va det ett bra tillfälle att testa. Vi blandade helt enkelt med kallt vatten från älven och stekte pannkakorna på stormköket. Voila! så hade vi en pannkaksfrukost!

Mot finalen, målgång och rivning av flotten!

När sista omgången pannkakor låg i våra magar packade vi ihop, lossade oss från stranden och gled vidare på Klarälven. Sista biten mot målet. När vi närmade oss det vid lunchtid hoppade barnen i och badade sista biten. Det var enligt uppgift ungefär 15° i älven men det verkad inte bekomma dem. Det var grunt sista biten så de gick i vattnet och puttade på flotten så den skulle hamna rätt när vi sen skulle riva den.

För rivning av flotten var en del av flottningen. Att knyta upp alla knopar och öglor för att få loss alla timmerstockar tog en stund men va betydligt enklare än att få ihop dem. Stockarna släpptes sen iväg en efter en i strömmen längs med strandkanten. In i en uppsamlingsfålla där de plockas upp med skogsmaskin och transporteras tillbaka till byggstranden. Så återanvänds stockarna och cirkeln sluts.

Obemannad slutstation

Ovanför stranden där timmerflottarna rivs och stockarna samlar upp i en fålla i vattnet finns uppsamlingsplats för all utrustning man har lånat. Tydliga anvisningar och platser finns för paddlar, stakar, rep, flytvästar, kanoter och så vidare. Även tydligt uppdelade tunnor för avfallsåtervinning finns. Så att hiva allt man fått med sig från sin flottur i samma tunna är det inte tal om. Det tycker jag är bra.

Vad tyckte vi om vårt flottningsväventyr på Klarälven?

Det timmerflottsäventyr på Klarälven vi fick vara med om liknar inte något äventyr vi gjort tidigare. Så det var aningens svårt att föreställa sig vad som väntade oss och bygga upp förväntningar som i efterhand kan jämföras med resultatet. Men nöjda är vi, det kan vi minst sagt säga!

Vi gillar ju att göra nya spännande saker så detta passade oss toppen. Kanske trodde jag att tiden på älven skulle vara längre och att byggtiden skulle vara kortare men det var absolut inget som gjorde något. Att bygga tillsammans var roligt och tiden på flotten var långsam för två väldigt aktiva barn.

Guiderna var lugna och pedagogiska vilket är en bra grund när det är helt nya moment man aldrig gjort förut och dessutom har barn med i ekvationen. Allt kändes väl förberett och rutiner fanns för allt. Att vi sen genomförde vår flottfärd i absolut högsäsong för brutalt många mygg kanske tog ner upplevelsen lite men vad vore ett äventyr utan lite ups and downs?

Vårt flottningsäventyr på Klarälven var en pressresa i samarbete med Barnens turistguide och Vildmark i Värmland

12 kommentarer

  1. Vilken härlig familj ni är! Alltid roligt att läsa om era äventyr och se de fina fotona. Nästan så jag önskar att jag vore ung igen, men å andra sidan var jag ingen äventyrsmänniska då heller.

    Ser fram emot fler äventyrsberättelser, hälsar Birgitta.

    1. Ibland kan det räcka att läsa om andras äventyr 😉 Då kan man glädjas åt det trevliga och slippa det jobbiga, tråkiga och mindre lyckade som oundvikligen alltid också finns med 🙂

  2. Häftigt. En gång i tiden var det scouterna som startade denna typ av äventyr, genom ledarutbildningen ”Blå hajk”. Gick den utbildningen/flottäventyret redan 1982. Väldigt speciellt och mkt bra s k teambuilding (fast det hette ju inte så då). Har fortfarande kvar några minnen från det äventyret, tror att din familj kommer komma ihåg detta länge, eller hur?

    1. Roligt att du nämner Blåhajk! Jag gör Friluftspodden med min poddkollega Pierre som är gammal sjöscout. Han pratade om flottning som Blåhajk i vårt avsnitt Friluftsliv på vatten 🙂
      Och visst kommer vi att minnas detta äventyr länge! 🙂

  3. Vilket fint inlägg om er fantastiska flottning!! Fina bilder, härlig text och bra tips, om man skulle ut och ”flotta” själv någon gång 🙂 😉 . Kram

  4. Men vilken cool grej, aldrig hört talas om detta förut!! 🙂 Och lite äventyrligt och frustrerande blev det där ett tag, men ni löste det ju ändå bra! Tänk om ni inte haft kanoten med..!

  5. Wow. Vilket äventyr!! Jag blir enormt sugen på att testa detta själv, det verkar ju vara något alldeles i sörplas unikt. Tack så väldigt mycket för inspirationen!

    1. Så roligt att vi inspirerade dig! 😊 Hoppas du kommer iväg på ditt äventyr nästa säsong. Eller ordnas det kanske turer fortfarande?

Lämna ett svar till Helena Roth Avbryt svar

%d bloggare gillar detta: