Friluftsevent med kvinnliga äventyrare på Ängsö i Västerås.

I fredags lämnade jag barnen i skolan och satte mig på flygbussen in till München. Efter en flygtur norrut och en tågtur västerut hamnade jag på kvällen i Västerås som var helgens resmål. Det vankades friluftsevent med Kvinnliga äventyrare och oj så pepp jag var!

Utomhusevent utan föranmälan – en nervös rysare för arrangörerna.

Jag har både deltagit och varit med och ordnat flera events utomhus av det här slaget. Jag vet därför hur nervöst och pirrigt det är som arrangör. Ska det vara fint väder? Kommer alla som ska hjälpa till? Kommer det att komma några deltagare över huvud taget? Jag blev därför varm ända in i hjärteroten för arrangörernas skull när det hela blev så otroligt lyckat, uppskattat och välbesökt. Det hördes många röster med önskningar i still med ”Det här MÅSTE göras om!” och jag håller med fullständigt, det här vill vi uppleva igen.

Så här himla fint var det där vi höll till. På bilden syns bara en del av dem som var med.
Elden brann hela dagen så det gick att grilla korv, till fler än ens förtjusning.
Havet hörrni, havet!

Workshops med friluftstema.

Hela dagen fanns workshops att vara med på. Superkorta ”kurser” där man får prova på något som man tycker låter spännande. Vill man sen lära sig mer eller prova på fler gånger kan man leta reda på en riktig kurs. Det här är ett toppenbra sätt att prova nya saker man inte vet om man gillar men tycker verkar spännande.

Den här dagen hade såklart alla workshops friluftstema och de handlade om foto, skrivande, karta och kompass, överlevnad, lättviktspacka och medveten vandring. Jag valde att vara med på några och lade sedan mycket tid på att bara vara, sitta och kika, lyssna, njuta och umgås med folk som brinner för ungefär samma sak som jag, friluftsliv.

En glad jag i min favvotröja just nu. Foto: Katarina Wohlfahrt, Äntligen Vilse.
I väntan på lite värme håller sig knopparna stängda.
Klippor, hav, skog och doften av barr, underbart.

Workshop i naturfoto.

Sofi Wennstig hette tjejjen som berättade lite om naturfoto. Vi fick med oss några teman att fota och gav oss sen iväg på egen hand för att hitta lämpliga motiv och vinklar. Några teman var till exempel vatten, närbild, människa och action och här nedan ser du några av deltagarnas resultat. Jag själv var inte på mitt mest kreativa humör så några riktiga pangbilder fick jag inte till. Den bild jag blev allra mest nöjd med var den lilla tallkotten på stenen högst upp i inlägget, den blev min favorit från dagen.

Fotografen Sofi Wennstig som höll workshop i naturfoto.
Skog och hav, så himla fint.
Ulrica från bloggen Hus nr 30 fotar vitsippor.
Såhär blev resultatet! Foto: Ulrica Hållén, Hus nr 30.
Katarina (som tog bilden ovan på mig). Foto: Helena Gunnare, Oh darling!
Björkens musöron lös nästan gröna bland allt det grå och bruna.
Antagligen tallkottens mamma, stor och ståtlig.

Workshop i skrivande – skriv om ditt äventyr!

Sen var jag med på en workshop med resebloggaren Sanna Rosell som arbetar proffesionellt med skrivande på olika sätt. Hon pratade mycket om olika texters syfte och målgrupp, att en text beskriver författarens upplevelser och inte alltid överensstämmer med den faktiska verkligheten. Flera intressanta diskussionsfrågor kom upp och då skrivande precis som friluftsliv ligger mig varmt om hjärtat är de något jag vill lära mig mer om.

Alla workshops arrangerades av Morakniv och Vandringsbloggen.

Packa ultralätt – om att slippa bära onödiga kilon på vandringen.

Ewa Lestrin är en entusiastisk vandrare som (enligt egen utsago) nördat ner sig totalt i att få packningen att väga så lite som möjligt. Hon visade upp sin ryggsäck och alla de saker om packar ner när hon ska ut och vandra. Hon hade stenkoll exakt på grammet hur mycket minsta pryl vägde och kom med en lång rad egenfixade och supersmarta lösningar för att få ner vikten på sin packning. Jag älskar när någon engagerar sig och brinner för något, Ewa var en en skolexempel på en sådan person.

Ewa Lestrin från Ultraliten.se in action.

Medveten vandring – hikefulness.

Sist men inte minst gick jag med på Angeliqas lilla vandring där vi fick göra flera övningar för att träna hjärnan att tänka på vad vi upplevde just där och då. Det här är en av mina sämsta grenar i livet så det gick väll sisådär för mig men oj vad det behövs! Jag var antagligen inte ensam om att behöva träna mer så övningarna Angeliqa gjorde med oss ska jag försöka praktisera ibland. Wish me luck!

Samling inför den medvetna vandringen.
Angeliqa från Vandringsbloggen.
Tysta (nåja, nästan) gick vi på klipporna längs havet.

Workshopsen jag valde bort.

Under dagen fanns det även workshops där man fick en snabbkurs i överlevnad och en där det här med hur karta och kompass fungerar gick igenom. Både dessa hade varit väldigt intressanta men fick stryka på foten den här gången. Jag, och många med mig, hoppas att det blir flera events med Kvinnliga äventyrare så min förhoppning är att jag får fler chanser.

Helena från bloggen Oh, darling! var med på workshopen om karta och kompass som jag vase bort. Foto: Katarina Wohlfahrt, Äntligen vilse.

Kvinnliga äventyrare förenar friluftssystrar.

För mig som varit nästan helt ifrån det svenska friluftslivet i flera år nu kände mig som fisken i vattnet under den här dagen. Långt ifrån alla deltagare var bloggare men det är något speciellt att möta en stor drös med tjejjer man följt under flera år via våra bloggar.

Jag började ju blogga mer publikt precis när jag flyttade från Sverige så många av mina läsare har ju aldrig varken träffat eller sett mig livs levande. Jag tror att de tyckte att det var lika roligt att se mig på riktigt som jag tyckte det var att se dem!

Att alla, bloggare och vanliga dödliga eventdeltagare, sedan var så otroligt snälla, vänliga, roliga, generösa och positiva gjorde det så himlens himlens fint att vara där. Friluftslivet är ju precis som för många andra i princip livsiktigt för mig och det är inte bara frihetskänslan i naturen som är grejen. Det är gemenskapen, erfarenheterna man får tillsammans, stödet, peppen och energin som är lika mycket värd. Att delvis ha varit borta från det under några år gör mig så otroligt mycket mer tacksam när jag får uppleva det.

Tacksamheten svämmar sen nästan över när jag dessutom får uppleva det på svenska, så att jag kan prata direkt från hjärtat och beskriva saker med ord som jag inte behöver leta efter. Summa summarum hade jag en av mina bästa helger på många år och är så glad att jag kunde åka upp lite tidigare än jag tänkt för att vara med. Jag säger helgen för det här dagen var bara början på en helg med friluftssysterskap som röd tråd. Mer om det en annan dag.

9 kommentarer

    1. Det var väldigt roligt att träffa dig också 🙂 Nu när jag snart bor i Sverige och dessutom inte så långt ifrån dig så kommer vi säkert stöta på varandra då och då hoppas jag 🙂

Lämna ett svar till Linnea Avbryt svar

%d bloggare gillar detta: