Jag har fått jobb på en friluftsförskola.

När vi flyttade till Tyskland för 1,5 år sen tänkte jag ”jag kommer ALDRIG att lära mig tyska tillräckligt bra så att jag kan jobba här innan vi flyttar tillbaka till Sverige.” Nu verkar det som att jag hade helt fel.

För er som inte vet så är jag förskollärare med specialiseringar inom matte, svenska, naturvetenskap, teknik och utomhuspedagogik som det så fint heter. Jag har även gått utbildningar inom organisationen Friluftsfrämjandet och ingår där i ett av de utbildningsteam som utbildar nya barnledare ute i lokalavdelningarna.

Hur kunde jag hamna på Ingolstadts enda friluftsförskola då? Ja det är en bra fråga och som många andra saker som jag får chansen att prova på så är det till stor del slumpen. Kanske också för att mina ”dörrar” för nya saker nästan alltid är vidöppna och att jag kämpar för att skapa så breda möjligheter som möjligt för mig själv? Det verkar alltså som att citatet ”ju mer man kämpar desto mer tur får man” stämmer.

Förskolan jag ska arbeta på drivs av en föräldraförening och en av de engagerade föräldrarna är även förälder i den klass där ett av mina barn går. Vi träffades med barnen i en lekpark i höstas och då vårt gemensamma intresse för friluftsliv med barn blev det naturliga samtalsämnet blev jag redan då erbjuden att börja jobba på ”deras” förskola. Då tackade jag nej för att jag inte tyckte att min tyska räckte till på långa vägar. Härom dagen kom frågan igen och nu kändes det bättre. Förutsättningarna och villkoren kändes rätt och nu har jag varit och hälsat på min blivande kollega.

Det kommer att vara hon och jag som arbetar i den Wichtelgruppe som träffas två dagar i veckan i den skog som förskolan ligger i. Systemet för förskolan här i Tyskland ser lite annorlunda ut så någon bra översättning till Wichtelgruppe kommer jag inte på. Det är i alla fall ett litet gäng 2-åringar som inte gått i förskolan innan som ska ingå i gruppen tillsammans med oss. Det ska bli väldans intressant minst sagt.

Jag som inte kan en enda barnsång på tyska och har svårt att hänga med när vuxna pratar ska alltså ge mig på att kommunicera med ett gäng tvååringar. Kanske är vi på samma språkliga nivå, det återstår och se. Jag lovar att hålla er uppdaterade på hur jag sköter mig som svensk förskollärare i Tyskland.

waldkindergarten-skylt

20 kommentarer

  1. Sååååååå himla roligt, både för dig och för barnen (både egna och andras)! Som sagt; ju mer man tränar och kämpar, desto mer tur har man.
    STOR grattiskram!

  2. Grattis. Det kommer säkert att gå bra. Hur många småttingar är det som ni ska ta hand om och är det fulla dagar? Spännande. Kram!

    1. Det ska vara max 8 barn och de är där mellan 9 och 12.30 två dagar i veckan. Mer än så kan jag inte jobba utan att skaffa en egen sjukförsäkring så det blir lagom så.

  3. Ett varmt grattis1 Och vad spännande!

    Jag tror att det blir perfekt för dig att träna tyskan, barn är ju inte så krävande på det sättet och de visar alltd på andra sätt om de inte gör sig förstådda. 🙂

    1. Ja jag hoppas också det 🙂 Jag började tröttna en aning på skolbänken och eftersom att jag är mer en anhängare av Livets hårda skola tror jag detta blir bra. Vi får se om jag har rätt 🙂

  4. Verkligen grattis till dig. Det känns som om det jobbet verkligen är gjort för dig – passar dig som handen i handsken. Kanske börjar barnen bryta på svenska… 😉

    Lycka till! Kommer att följa dig!

    1. Ibland känns det som att jag inte kan de enklaste fraser medan det andra dagar känns som att jag är en riktig hejare på tyska 🙂 Misstänker att sanningen ligger någonstans där mitt i mellan 🙂

Lämna ett svar till Linnea Avbryt svar

%d bloggare gillar detta: