När det mesta skiter sig så finns naturen där.

Det händer mycket i mitt liv just nu och det vore knasigt att inte låtsas om att det blir lite övermäktigt ibland. Jag är ingen supermänniska.

I torsdags morse vaknade jag av att ett barn visade ljudligt tecken på att inte må så bra inne i badrummet. Klockan var bara 06.07 så det va bara att tumma iväg ett gomorron-sms till min kollega på jobbet om att jag blev hemma. Mitt ego tänkte ”fasen också, hoppas inte jag får bacillen nu när det är barnledarutbildning i Sverige i helgen”. Det blir liksom superjobbigt att ställa in hela balletten när så många utöver mig bokat, trixat och fixat för att få ihop det. Jag slapp ställa in som tur var.

Några timmar innan vi körde igång kursen i Sverige på fredagen så var jag och vaccinerade mig inför min Ugandaresa i december. När jag hade fått alla sprutor kom jag på att fråga om biverkningar. Lite sent då kanske men sån är jag. Om jag skulle känna något så skulle det tydligen komma efter en vecka ungefär och kännas som att jag håller på att bli sjuk, trött och hängig alltså. Nu har det gått en vecka och jag har såklart bara mig själv att tacka men …

… den där snart-blir-jag-förkyld-känslan är högaktuell. Spagettiarmar, trött som en björn i ide och ett tålamod i botten är ungefär så som jag känt mig idag. En riktig kass dag helt enkelt. Kanske har bara helgens energiurladdning kommit ifatt mig eller så är det den där Hepatitsprutan.

Det är ju dessutom märkligt att det sällan är en sak som jäklas när det sätter igång. Igår regnade det rätt rejält här i Ingolstadt och hela området på jobbet blir då till en enda stor, halkig gyttjepöl (jag jobbar på en uteförskola i skogen). Gissa hur jag såg ut när jag kom hem, mina ytterkläder kunde i princip stå av sig själva. Jag var lerig från topp till tå, även glasögonen hade fått sig en klutt. Det är härligt att se glada barn i gyttjan men just nu var all denna lera på mina kläder inte vad jag behövde.

Sen tog jag tagit det lite jobbiga beslutet att sluta i den tyskaklass jag gått i 1,5 år. Det gick inte ihop med busstiderna jag måste anpassa mig till när jag ska hämta ett av barnen på skolan. Surt, tråkigt och lite sorgligt men det gick inte ihop och jag får hoppa in i en kvällsgrupp som träffas en gång i veckan istället. Det blir förhoppningsvis bra i slutänden.

Det var inte min dag idag helt enkelt och då har jag inte nämt att jag missade första bussen till skolan, en drickaflaska och lite annat smått och gott under morgonen och dagen. Jag tillåter mig själv att tycka synd om mig själv idag för det händer inte så himlans ofta faktiskt.

Under min eländiga dag full med självömkan så lyssnade jag dock på ett riktigt bra poddavsnitt! Det var det senaste av Ute med P1 och avsnittet handlar om Babek som är ute med ungdomar i naturen. Han sa något som jag sagt flera gånger när någon frågat varför naturen är så bra. Han formulerade sig lite annorlunda än mig men orden har samma betydelse; att naturen är som den är och tar emot oss som vi är. Ord vars betydelse jag kanske återkommer till någon gång.

Jag tar med mig dem till imorgon då jag hoppas på en bättre dag!

utemedp1-babek-taloe

11 kommentarer

  1. Du får krya på dej. Här i Lindås är vi också förkylda och barnen på jobbet snorar och hostar. Hösttider riktigt. Är det hepatit A och B du har tagit, då ska du få en till om en månad? Ha en bra dag. Kram!

  2. Kära Linnea, ja ibland skiter sig allt, det finns sådana dagar och sådana dagar och hoppas på att nästa dag blir en bra sådan. Du är en som inte ger upp i första taget så det här fixar du! Säger en annan som gör död tax så fort som livet börjar strula lite, men jag är bra på att ge ”goda råd”. Kram på dig!

    1. Idag gick det lite bättre. Vi missade första bussen till skolan med 20 sekunder istället för 3 minuter, det tar sig! Ha ha 🙂 Igår låg jag som en död tax på kvällen men idag har det kännts aningens bättre så det löser sig nog 🙂

    1. Nej det brukar ju rulla på med det ena jobbigare än det andra men så är det bara 🙂 Sån himla tur att naturen finns då. Såg att du också var krasslig, krya på dig!

Lämna ett svar till Cecilia Avbryt svar

%d bloggare gillar detta: