Se det lilla i det stora – umgås med barn i naturen.

Det är måndag, ny vecka och jag försöker tänka positivt. Fler gånger de senaste dagarna har det nämligen dykt upp situationer då jag svurit inombords och lagt onödig energi på saker jag inte kan påverka. Då tänker jag på hur ett barn hade sett på saken, det gör det alltid lite lättare.

Barn är mindfullness personifierad.

Det finns så otroligt många bra, underbara och tänkvärda anledningar att umgås med barn. Visst är de påtagliga i sin närvaro på ett sätt som kan göra en galen ibland men de stunder det inte är så är som balsam för själen. Deras sätt att tänka och vara hjälper vuxna i runt dem att hålla sig på jorden och inte sväva iväg i tankarna. Har man inte tid med en hel mindfullnesskurs så är det alltså bara att umgås med ett valfritt barn en stund.

Vad skulle ett barn ha gjort?

Om ett barn hade råkat vädra in en massiv koskitsdoft i badrummet istället för friskt luft som jag gjorde härom dagen så hade det nog inte tänkt samma tankar som jag. Jag svor genast över den idiotiska bonden som skulle sprida gödsel just idag och såg ett berg av handdukar, badrockar och badrumsmattor i tvätten. Ett barn hade nog bara sagt ”Oj, här luktar det koskit” och sen gått vidare i livet utan vare sig djupare analys, tanke eller åtgärd. Inget dömande eller konsekvenstänk så långt ögat kan nå. Jag vill tänk mer som ett barn, så skönt det hade varit.

När en kotte är dagens stora upplevelse.

När man umgås med barn blir man ofta förvånad över vilka upplevelser som fastnar starkast i deras minne. Föräldrar till barn på jobbet kan berätta att barnen vid läggdags kan berätta vad de varit med om i skogen tillsammans med oss pedagoger och sina kompisar. Då dyker minnena av att jag kunde kasta kottar jättelångt, att de hittade en pinne som hade mosshår eller att vi hittade en kotte med svampar på upp. De där olika löven, knopparna och fåglarna man inte får jaga efter är det aldrig någon som verkar minnas men att jag kan kasta kottar DET minns de små liven.

Därför mina kära läsare, anamma ett barns sätt att se på jobbigheter som koskitsdoft i badrummet och se för all del till att få syn på det lilla i det stora. Som att kasta kottar eller hitta minisvampar på en kotte till exempel!

4 kommentarer

  1. Barn/Barnbarn lider en härligt befriande brist på fördomar, de är närmare det ursprungliga och naturliga och de dömer inte, som vi vuxna (ofta) gör. Våra erfarenheter, både goda och dåliga, styr ju oss tyvärr alldeles för mycket. Kram

    1. Det är det som är så bra med att umgås med barn under en längre tid. Då hinner man få sig många tankeställare så man inte tänker så dömande om folk.

  2. Om vi dessutom lärde oss att använda våra kroppar som barn gör, då tror jag vi är hälsa på spåren 😊 Träna som en toddler brukar jag säga!

Lämna ett svar till Malin Avbryt svar

%d bloggare gillar detta: