Klotter, graffiti, streetart, kalla det vad du vill men konst är det. Nästan lika mycket som jag gillar att gå runt och kolla på hus när jag är i en stad gillar jag att gå och kika efter streetart. Lissabon var såklart inget undantag utan bjöd oss på små konstutställningar titt som tätt bland gator och gränder.
Avtrycken efter människor i en stad tycker jag är väldigt spännande. Någon eller några har genom sin streetart lämnat ett mer eller mindre tydligt spår efter sig. Dessa någon eller några är människor med en egen historia om varför de var just där och då. Bakom varje målning måste det ju rimligtvis finnas en konstnär med tankar, budskap och en vilja att utrycka det. Jag blir så nyfiken på hur konstnärerna såg (eller ser) ut, vad de ville med målningarna, hur de planerade fram motiven och hur länge sen de var de målade dem.
Ett annat inlägg jag skrivit om människors avtryck i städer jag besöker är En glimt av fyra människors liv i Berlin. Där handlade det inte om målad konst utan mer om små minnen och lämningar efter människor som levt i Berlin de senaste 100 åren. Plaketter på gatan och parkbänkar, hänglås på broar, hela Berlin kryllar av avtryck från människors liv och öden i staden. Inlägget från Berlin hittar du om klickar här.
Daniela som skriver i resebloggen Discovering the planet har precis kommit hem från Cuba och har skrivit ett inlägg om en resturang hon besökte där. Det speciella med restaurangen var inte maten utan att gästboken bestod väggar och möbler, lite annorlunda men väldigt spännande. Man fick alltså skriva några rader eller sin signatur på en ledig liten fläck någonstans på en vägg, takfläkt dörrkarm eller dylikt. En fullständigt nedklottrad resturang kan man ju tycka vad man vill om men det går inte komma ifrån att det bakom varje krumelur finns en spännande historia. En historia som tillhör personen som skrev krumelurerna och handlar om hur de kom dit, till en resturang på Cuba.
Danielas inlägg om ”klotterrestaurangen” hittar du här nedan.
Streetart är ett spännande tema att ha på sina ”spaningar” runt om i världen. I Sthlm har jag mest sett ”tags” på de mest oåtkomliga ställen. Men det är väl det som är meningen!? Man ska undra hur sjutton de har kommit åt att ”tagga” där!
Kram
”Vanliga” tags tillhör inte mina favoriter men visst undrar man ibland hur tusan de kom dit 🙂
Härligt med street art som verkligen ser snyggt ut! 🙂 Jag bloggade ju om street art på Teneriffa en gång: http://mariasmemoarer.com/2015/november/graffiti-pa-teneriffa-2.html
Och i mitt Santa Cruz-inlägg finns en bild på en vackert målad vägg som verkligen smälter in i miljön 🙂 (http://mariasmemoarer.com/2015/december/santa-cruz-teneriffas-mysiga-huvudstad.html#comment)
Ja det måste vara välgjort om jag ska gilla det fullt ut 🙂 Ska kolla dina inlägg om streetart!
Jag har också massor av bilder på street art och klotter i Lissabon. Klotter tycker jag det finns alldeles för mycket av men är det lite omsorg bakom bilden kan det ju tillföra något, pigga upp en trist vägg eller mur, men ibland tycker jag det är fult också. Kanske letar fram mina bilder och skriver om det någon gång framöver jag med…
Klotter och sk Tags är jag inte överdrivet förtjust i. De ska som sagt vara lite omsorg bakom, det blir betydligt mer intressant!