Den där vardagen, granen, podden och poddmentorn

I övermorgon är det julafton. Ett år med stora förändringar har gått och vi har äntligen landat i någon slags vardag igen. Ännu har jag inte riktigt fått in kugghjulet som heter blogg i den stora vardagsmaskinen men jag jobbar på det. Kanske faller det på plats under 2018?

I väntan på att allt ska falla på plats

Medan jag funderar på hur Lanclins redaktion ska jobba under 2018 bjuder jag på lite fler bilder från vår resa till Turkiet nu på senhösten. När de där stunderna man bara vill drömma sig bort från måsten kommer brukar jag öppna olika bildmappar på datorn och minnas tillbaka. Klicka runt, minnas tillbaka och njuta.

När jag ser de här bilderna minns jag dofterna, den ljumma värmen och det ännu varma medelhavet som rullade in vågor i en lugn och förutsägbar rytm. Mina bilder från resor, vandringar och stunder i naturen betyder mycket för mig att kunna ta fram då och då. Kanske borde jag återuppta det där med fotoböcker, kanske jag borde förstora fler och hänga på väggarna? Vi får se, det tar jag nästa år.

En jul hemma i Rimforsa

Efter att ha haft lösa planer på att resa till antingen Skottland eller Gotland över jul valde vi nu att stanna hemma i vårt fina mysiga hus. Vi har en tendens att bli lite krassliga på julen så det är nog bäst att hålla sig hemma vid julgodiset, elden i kaminen och julgranen. Känns lugnast så.

Granen förresten! Den är både äkta och INOMHUS i år. Igår var vi och shoppade oss en gran som nu står i garaget och acklimatiserar sig innan den ska få komma in till vardagsrummet. Vi har inte haft julgran inomhus sen vi bodde i Sverige sist och jag ser faktiskt fram emot det. Det finns dock en liiiten risk att jag har ändrat mina känslor inför granen om några veckor men med en mobilpåminnelse för att komma ihåg att vattna den varje dag ska jag nog komma helskinnad ur det.

Ett 2018 att se fram emot

2018 kommer att precis som 2017 fyllas med massor av små och stora äventyr. Om 2017 var året då vi flyttade tillbaka till Sverige, jag och Pierre Reldin startade Friluftspodden och jag fick ett eget bloggkontor är 2018 året då allt det där som hände ska utvecklas!

Mina skills att göra underverk av de två ljudfilerna varje poddavsnitt består av ska utvecklas (mer om det längre ned), mitt kontor ska få mer ljuddämpning för att funka bättre som studio och jag ock Pierre ska bli grymma på att inte säga ehh… och öhh… när vi pratar. Vad tror ni om den utvecklingsplanen?

Friluftspodden – årets grej

Friluftspoddens födelse är nog det största som hänt i år (utöver vår flytt) så det ska bli otroligt roligt att se hur den utvecklas under 2018. Redan nu är jag till exempel väldigt säker på att just mina skills att klippa och redigera kommer slipas upp väsentligt. Min utvecklingskurva är brant just nu och jag är helpepp på att lära mig mer.

Till min hjälp har jag min poddmentor Sara Bäckmo som gör trädgårdspodden Två odlare emellan. Hon är GRYM på det jag behöver utveckla och jag är så galet glad att hon vill hjälpa mig. STORT TACK till dig Sara om du läser detta. Jag kommer återkomma till Sara och podderiet i ett inlägg i början på nästa år men är hon obekant för dig kan kolla in bloggen Skillnadens trädgård, på Facebook eller Instagram.

På måndag publiceras årets sista avsnitt där vi pratar om vad 2017 blev för friluftsår för oss. Vi pratar om att skapa här-och-nu-känslor i naturen och vad vi drömmer om för frilufsigt inför 2018. Så på med lurarna och njut av våra vackra stämmor på annandagen!