Vårt egentliga mål med dagsutflykten till Nürnberg var det Kindermuseum (barnmuseum) som finns där. Nu hade den reaserchansvariga (jag) missat att kontrollera den lilla detaljen med öppettiderna så där stod vi utanför ett stängt Kindermuseum och googlade frenetiskt efter ett alternativ. Vi hamnade till slut på Deutsche Bahn Museum istället och inte ett dugg ledsna var vi för det vid dagens slut. Idag får ni första delen av två om det stora och fina tågmuseet i Nürnberg av mig!
Entusiasmen var kanske inte på topp när vi bestämde att tågmuseet fick ersätta det Kindermuseum som råkade vara stängt. Tågmuseum? Kan det verkligen vara så roligt att titta på mossiga gamla tåg som bara står där? Nja … vi var faktiskt lite tveksamma, även jag som är museinörd måste jag erkänna.
Vår entusiasmnivå vid dagens slut var dock allt annat låg. Deutsche Bahn Museum var inte alls så mossigt som vi trodde och de hade verkligen tänkt till för att personer i alla åldrar och ”ambitionsnivå” skulle hitta något spännande.
Faktatexter, svartvita bilder och föremål bakom glas fanns det såklart en del men även otroligt mycket annat. Överraskande många lok i olika åldrar fanns inomhus, det fanns kupébänkar att provsitta, filmsnuttar att titta på, knappar att trycka på, pekskärmar att ”leka” med och mycket annat som lärde oss saker om tågens och järnvägens historia.
Flera lok fick man gå upp i och se, känna och lukta på. Frågan ”Var det såhär det såg ut i loket som de kör med i filmen Polarexpressen?” kom från ett av barnen med den efterföljande kommentaren ”Wow, vilken stor ugn, och stort flak till kolen de eldade med”. Museipedagogen Linnea gjorde tummen upp. Och då hade vi inte ens kommit till den fina barnavdelningen. Den förtjänar ett eget inlägg som kommer en annan dag.
Förutom alla de riktiga loken fanns såklart en stor mängd modellok och vagnar. Om det nedersta planet av museets tre plan var vikt åt de riktiga loken och vagnarna så var det mer fokus på modeller på den andra våningen. Här var det så många modeller att jag blev mätt av att bara ögna igenom det. Har man till skillnad från mig, ett specialintresse för modelltåg så är denna avdelning himmelriket! Trots att jag snabbt blev mätt så måste jag erkänna att alla modellerna var otroligt fina, välgjorda och verklighetstrogna.
Efter att ha gått runt på de två första våningarna och kikat i alla vinklar och vrår tog vi trapporna upp till tredje våningen. Där huserar museets stora barnavdelning! Som förskollärare och museipedagog med specialisering på no/teknik tycker jag såklart att den ska få ett eget inlägg så mer om den en annan dag.
Vill du se fler bilder på modelljärnvägslandskap hittar du det i mitt inlägg om Miniaturland i Treuchtlingen.
Den största modelljärnväg jag sett.
Nämen nationella järnvägsmuséer är ju underbara! Det i York har massor för barn och Gävle och Ängelholm också. Fast ni kan gott komma tillbaka till leksaksmuséet för det var också bra. Vuxna gillar DDR-rummet med propagandalek.
Propagandalek lät ju onekligen intressant 🙂 Var kan man leka det menar du?
Ja, här behöver man nog varken vara musei- eller tågnörd för att bli fascinerad. Det verkade finnas något för alla. Kungliga vagnen var tjusig och allt i modellväg, med alla detaljer, fungerar som dragplåster, iaf på mig. Det verkade ha varit en spännande dag!
Kram
Ja det var väldans fint! 🙂
Vad roligt att museet blev en sådan positiv överraskning! Det såg verkligen intressant ut. Älskar sådana där ställen där man själv får prova på och leva sig in i saker: som att klättra upp i tågvagnar. Modelljärnvägslandskap tycker jag också är mycket fascinerande. Inspirerande inlägg!
Jag är också mycket för att få prova, klämma, känna och undersöka när jag lär mig saker. Detta museum var toppen om man är lagd åt det hållet 🙂