Idag kickar vardagen igång igen och jag sitter och nystar i vad jag vill skriva om och visa er från min fantastiska resa till Uganda i december. Äntligen hinner jag nu grotta ner mig i alla bildmappar som jag bara hunnit ögna igenom hittills. Det ska bli roligt att få uppleva resan igen, lightversionen. Hoppas att ni vill följa med!
Att få tre resor av en.
För att få ut maximalt och dra ut på upplevelserna av mina resor tänker jag att de börjar redan på planeringsstadiet, i samma sekund som beslutet om att en resa ska göras tas. Att researcha genom att googla, läsa bloggar, bläddra i guideböcker och dagdrömma är ju liksom uppvärmningen och absolut en del av resan tycker jag. Håller ni med?
Att sen åka iväg och uppleva allt det man läst och drömt om, eller kanske missa hälften av det men uppleva en massa annat som man hittade på vägen blir som höjdpunkten på resan som sen fortsätter hemma. Alla upplevelser, dofter, smaker, ljud och möten finns ju kvar som minnen och när bilder sen ska sättas in album, fotoböcker ska göras och blogginlägg ska skrivas återupplevs delar av det, många gånger om.
Att göra mina resor längre genom att se förberedelserna, själva resan och sen tillbakablickarna som delar i resan är alltså min taktik för att förlänga dem och njuta av dem läääääänge. Tänker du likadant eller är resan för dig den tid man är bortrest bara?
Många doftminnen från Uganda.
För just den här resan har jag märkt att ovanligt många av bilderna framkallar starka doft-, smak- eller känselminnen. Jag har en bild från savannen i Uganda som framkallar ett helt underbart doftminne. Det doftar morgondaggigt savanngräs i min näsa när jag ser den. En annan bild fyller mig av känslan från när solen gick upp över savannen exakt likadant som i filmen Lejonkungen. Det kommer att bli svårt att beskriva i ord men jag ska göra ett försök med hjälp av bilderna i ett inlägg längre fram.
Medan jag rotar bland bilder, funderar och skriver …
… så får ni några bilder från den lilla vägen från vårt lilla hotell vid Viktoriasjön till det lilla köpcentrat längre upp i byn. Denna väg, en vanlig ”villagata” med bostadshus och trädgårdar, var den väg vi ibland gick flera gånger varje dag. På gatan samsades motorcyklar, fotgängare, bilar och lekande barn så att så himla olikt en gata i Sverige var det inte på det sättet. Trots likheterna var det ändå så otroligt långt ifrån Sverige, på så otroligt många sätt.
Ja absolut. Planeringen är absolut en del av resan. Och sen så häftigt när man går igenom allt efteråt. Coolt att du kan framkalla doftminnen så där. Det vet jag inte direkt att jag gjort nån gång.
Kram Lena
Jag och ett av mina barn har ett otroligt doftminne även om vi stöter på dofter som känts när vi upplevt något som då kommer upp som minne när vi känner doften igen 🙂 Den sortens doftminne är kanske vanligare att man upplever?
Åh, texten och bilderna väcker också mina doftminnen från Kenya till liv. En dammig bygata, morgon i Masai Mara, solvarm giraffpäls, nybakta bullar på ett av sjukhusens bageri… Måste ta itu och färdigställa fotoboken från den resan nu känner jag! :p
Låter som att du också har många doftminnen 🙂 Jag är så himla glad i mina bilder som hjälper mig att minnas dem. Gissar att du känner likadant? 🙂
Vilka söta små restauranger! Detta är att resa!
Ja min resa till Uganda var verkligen en resa, på många sätt!