Jag har bloggat sen innan jag fick barn vilket betyder att mina barn har haft en bloggande mamma hela sina liv. Konstigt vore det väll då om mina barn inte ville härma sin fantastiska mamma ibland.
Förutom att skriva blogginlägg tycker jag ju väldigt mycket om att fotografera och filma. För mig är skrivandet lika viktigt men det är nog fotandet och filmandet mina barn ser mest. De har ju sett mig ta kort på det mesta genom åren. Viktiga som oviktiga, snygga som fula, roliga som sorgliga, goda som äckliga, knasiga som seriösa motiv har förevigats med hjälp av diverse fotograferingsdon.
Filmrullar och sånt har dagens barn inte varit med om. De fotar och filmar som om det inte finns någon morgondag, skrattar åt eländet, raderar och trycker av några hundra bilder till. De låter kreativiteten, fantasin och berättarglädjen flöda fritt, underbart! Kanske har jag råkat lyckas uppfostra en nästa generation bloggare som vill berätta, underhålla och informera, vem vet.
Då tänker jag ibland på när jag började fotografera, hur annorlunda det var jämfört med nu. Då var det filmrullar man lämnade in i fotoaffären. Hade man tur var de flesta bilder bra, skarpa och med motivet på rätt plats. Inget lyxväljande av de bästa som fick framkallas här inte! Hade någon råkat skutta, springa eller simma ur bild i sista sekund så fick det vara så. Det gjorde ju såklart att man var betydligt mer restriktiv med vad man fotade och hur många bilder man tog. Usch så tråkigt, tur att man inte visste hur det skulle bli några år senare.
Just nu är barnen väldigt inne på att filma. De vill gärna berätta och visa för kameran och verkar helt på det klara att de pratar med er som sen tittar på det. Det tycker annars jag själv är svårt. Det är ju liksom bara en metallklump man pratar med som om det vore du som tittar. Helst ska man titta in i ett svart hål när man pratar också, det känns inte alltid så naturligt.
Bilderna i det här inlägget har tagits i början av en eventuell framtida bloggares karriär. De är hittade i en telefon som inte använts på ett bra tag, trodde jag.
Haha, kul inlägg! Härligt när ungarna får samma intressen som man själv har.
Kram Lena
Det är spännande att se hur typen av hobbys ändrar sig med tiden. Vissa är mer tidlösa men att göra Youtubeklipp tror jag är något som är hett nu, om 10 år har det utvecklats till något helt annat 🙂 Att ha olika hobbys är ungefär livsviktigt tror jag och hoppas att mina barn utvecklar kreativa sådana, som jag gjort, såklart 😉
Haha, känns som en ypperlig hobby eller framtida karriär! 😃
Kanske Influencers of Sweden inom kort får sina yngsta medlemmar, ha ha! 🙂
Roligt att de hänger på! Jag minns att man hade 24 eller 36 bilder i rullen. Man ville inte slösa … Sen väntan på framkallningen! Åh så jobbigt att vänta! 😉
Det är inspirerande att barnbarnen ”tar vid” och att man som mormor får vara med på ett hörn.
Kram
När jag går i pension får de ärva Lanclin kanske? 🙂
Javisst minns jag när man tog en bild och det var ett stort ståhej och en stor stund, man skulle var med på bild. Sedan vänta i veckor på resultatet.Så annorlunda mot idag där vi klickar och klickar hela tiden.
Kul om barnen börjar blogga också.
Ha det bra!
Jo det är verkligen annorlunda nu 🙂 De är gärna med och gör film så de har fått vara med och göra några luckor i Lanclins julkalender på Youtube 🙂
Härligt att se att hoppet finns även för nästa generation. 😉
Ja, en otrolig skillnad är det. Jag köpte min första kamera någon gång i slutet på 60-talet. Hade jätteliten lön så det blev sparsamt med fotograferandet, besviken om det blev för många suddiga bilder…. Men ack så kul det var att hämta ut bilder i fotoaffären där man lämnat in en ”full” rulle… 🙂
Tackar vet jag digitalfotograferandet… där är det bara att ösa på så mycket man orkar!
Ja det ska bli spännande att se hur allt utvecklas. MEn jag tror dina barn har rätt, har läst på många ställen att vlogg (video blogg) är det nya 🙂