Bland älvor, tomtar och troll – en vandring i folktrons spännande värld

För ett tag sedan var jag på en fortbildningshelg för barnledare i Friluftsfrämjandet – Våryran. En helg full av workshops och härliga eldsjälar som brinner för att skapa spännande och roliga upplevelser för barn i naturen. Jag är ju en av dem i allra högsta grad så jag tänkte sprida min glöd vidare till dig med en förhoppning om att ännu fler barn får komma ut och uppleva vår spännande natur.

En workshop i folktrons värld

Under en av de workshops jag deltog i fick vi ge oss ut bland äng, skog och sjö där våra nordiska väsen håller till. Vi fick följa med på en vandring där vi vid olika ställen i naturen mötte älvor, troll, skogstomtar, vättar och näcken – och mygg.

Det var otroligt mycket mygg där vi och mina ben var helt prickiga när vi kom tillbaka men vem bryr sig om det i sagans värld? Vem tänker på kliande myggbett när man får syn på en ring av älvor som dansar ute på en äng?

Väsen – en del av vår svenska kulturhistoria

Precis som allemansrätten och vår djupt rotade kärlek till naturen i Sverige tillhör vår tro på och berättelser om olika väsen som lever bland oss vår kulturhistoria. Det är väsen som kan göra oss både tjänster och otjänster beroende på hur vi sköter oss, våra djur och våra sysslor. Det var berättelser som skulle få barn att inte gå nära vattnet eller vilse i skogen. De lär oss även att göra gott, vara hjälpsamma medmänniskor, inte giriga och självgoda.

Det var sagor om troll som satt på stora rikedomar för att kittla spänningsnerven när actionfilmer, tv-apparater och nöjesfält låg långt fram i tiden. Sagorna och berättelserna talar till vårt behov och önskan om att leva oss in i en annan värld, att fantisera, skapa gemensamma samtalsämnen och lära oss nödvändigheter för livet.

Allt detta är det väldigt roligt att få bidra till att föra vidare till framtida generationer – våra barn. Att få ge dem upplevelser, sagor och berättelser om älvor, tomtar, troll, vättar och näcken är att ge dem en bit av sin kulturhistoria. Är inte den snudd på en mänsklig rättighet – att få ta del av sin egen kulturhistoria?

Våra möten med alla väsen

Längs med vår vandring mötte vi som sagt olika väsen. De dansade, satt lite gömda eller bara hade lämnat något efter sig medan vi stannade vid varje och fick höra en eller flera berättelser om dem. Miljön de var i passade in i deras berättelser och det gjorde det väldigt levande. Såå fint var det att se älvorna dansa i det höga gräset på ängen.

Även om man vet att det är rekvisita man ser där ute på ängen eller bakom en mossig stubbe kittlar det fantasin. Det skulle ändå kunna vara en riktig skogstomte, en riktig älvring eller näckens fiol som ligger på bryggan. Vem vet – det kanske kommer till liv när vi vänder ryggen till.

Att göra en väsenvandring med barn

Jag har gjort en liknande väsenvandring när jag läste utomhuspedagogik på Universitetet. Där togs lite andra väsen upp – som skogsrået och mer lokala karaktärer med anknytning till Småland då det var där jag studerade. Det här är jättespännande och jag önskar att jag i framtiden kommer att få tillfälle att arbeta med detta med barn i något sammanhang.

När man gör det med barn tar man inte med lika många väsen i en och samma vandring utan låter varje få ta mer plats med berättelser, funderingar och samtal. Kanske arbetar man under en termin eller ett år med sagor och folktro där varje månad får ett väsen som barnen får möta, höra sagor om, skapa konst utifrån och fundera och samtala kring.

Vi fick skapa ett eget väsen

När vi kom tillbaka till utgångspunkten för vandringen fick vi skapa oss ett eget litet väsen att använda i våra verksamheter. Materialet var enkelt och tanken är inte att man ska behöva lägga ner oändligt med tid på att skapa figurer för att kunna göra en väsenvandring med barnen.

En rundstav, nylonstrumpor, tyg, garn, nål och tråd fanns och swisch! så sattes det igång och skapades. En del gjorde sig en älva och en del en tomte – jag gjorde en tomte. Vem vet kanske får min lilla tomte flytta ut i skogen någon gång för att möta barn som är spända på att höra berättelser som berättats i många många generationer före dem.

Vill du läsa lite lite mer om våra vanliga väsen i skogen har Sydved en kort men bra sammanfattning att läsa här: Tomtar och troll – skogens väsen.

9 kommentarer

    1. Ja visst är det spännande! 🙂 Det ger liksom ytterligare en dimension till friluftslivet när man ser väsen lite då och då 😉

  1. Nej vad häftigt! Som barn hade jag älskat att få möta dessa väsen. Som vuxen med för den delen. 🙂 Kul att läsa om, men desto roligare att få möta i naturen och uppleva historien.

    1. Ja det går att göra det väldigt spännande väldigt enkelt 🙂 Det blir verkligen sagolikt när man är ute i naturen där alla väsen bor 🙂

    1. Vi har heller nästintill inga prydnadssaker men en väldigt kitschig tysk trädgårdstomte står gömd i ett av våra fönster 😉 Den fick jag av familjerna i den friluftsförskola i Tyskland jag jobbade på när jag slutade. Gruppen jag arbetade i kallade vi Wichtelgruppe och wichtel är typ vad vi på svenska kallar vätte. Den är rätt så förskräcklig men ändå söt och påminner mig om alla fina barn jag fick den av <3 🙂

Lämna ett svar till Linnea Avbryt svar

%d bloggare gillar detta: