Efter ett långt jullov är nu vardagen tillbaka sedan några veckor. Under jullovet funderade jag mycket på hur mycket av vårt privatliv och vardag som behöver presenteras i cyberspace. Hade det handlat om min vardag med mina hundar hade det varit en sak. Nu handlar det istället om min familj som blir omskrivna utan att kunna ta ställning till om de verkligen vill det. Visst kan jag fråga om tillåtelse men vad förstår ett barn av ett sånt beslut? Det är ett dilemma.
En annan liten svårighet är att det som nu är vår vardag, är just vår vardag och inget svindlande äventyr långt hemifrån att skriva spännande inlägg om. Jag har svårt att skriva inlägg i stil med ”Idag åt vi grötfrukost, var och handlade, åt några gånger och var på toa några gånger”. Det är lite så vår vardag känns ibland, precis som många andras runtom i världen.. Vi bor ju här nu och vår lägenhet är vårt hem precis som huset i Sverige var. Allt det ”exotiska” med nya traditioner, högtider, lederhosen, alperna och det Tyska språket är ju vårt vanliga liv nu precis som det var med svenska traditioner, högtider, barrskog och Öland i Sverige. Vi ser det inte som att vi är på en resa hemifrån. Vi veckohandlar och diskuterar barnens veckopeng, försöker hålla blommorna vid liv och fånga dammråttor efter bästa förmåga. Vi tankar bilen, går på föräldramöten, jobbar, lämnar/hämtar på förskolan och ungefär allt annat vi gjorde i Sverige (plus lite till). Det är nog lätt att tro att mer blir annorlunda i ett nytt land. Ungefär som när man åker på semester till ett annat land och…har just semester. Att flytta till samma ställe blir ju naturligtvis inte samma sak. Hur drömlik miljö man än hamnat i och oavsett om man jobbar eller inte, det kommer en vardag som inte är semester.
Med det sagt vill jag även säga att det alltså inte är ett så väldans, otroligt, megagigantiskt projekt att flytta utomlands. Inte till Tyskland i alla fall. Vi är absolut inte besvikna på denna utmaningens storlek men lite funderar jag på vad som skulle vara en större utmaning. Brasilien kanske?
Trevligt med blogginlägg.
Du tar upp flera bra frågor. Hur mycket ska man berätta om andra, särskilt barn? Och hur intressant är min vardag för andra? Jag har funderat mycket kring detta särskilt sedan jag nyligen började med facebook.
Det gäller att navigera försiktigt och hitta en nivå som känns rätt för en själv, oavsett andras förväntningar. Alla dessa sociala media är ju en form av modern ersättning för det som förr var en helt naturlig bygemenskap. Numera bor vi ofta långt från våra nära och kära och därför känns de små vardagsglimtarna viktiga, de skapar ändå en liten känsla av närhet.
När det gäller livet i Stockholm, Växjö, Kimito, Ingolstadt eller varför inte Brasilien så blir det vardag överallt, väldigt snabbt. Men visst kan man ändå göra spännande jämförelser av hur vardagen fungerar på olika håll. Tycker att dina inlägg om hur förskolan fungerar varit väldigt intressanta, till exempel.
Jag kan bjuda på en aktuell händelse i vårt vardagsliv, ”bajstömning”. Vi har väntat lite smått på att tömningsbilen skulle komma. Häromdagen kom en äldre man körande upp för vår backe och det visade sig att han studerade terrängen och förutsättningarna för tankbilen att komma. Dessa var inte de bästa kom han fram till. För mycket is på vägen och minst två träd i vägen om man ska försöka backa sig in mot bastun och därifrån dra slangen till tanken.
Ja så är livet här och nu väntar vi på snö så att vägen inte bara är is och på att pappas axel ska bli bättre ( han har fallit på den hala vägen) så att han kan såga ner träden. Tills dess gläder vi oss åt vårt fina utedass!
Kram till er alla från Ghita
När du skriver och berättar om er vardag, så kanske du inte tycker att det är så märkligt med era vardagssysslor. Men för mej och andra som läser är det en stor höjdpunkt, varje liten händelse som sker. Här i Lindås håller vi på att förbereda för vår resa. Idag har vi skrivit ut biljetten, beställt pengar, bokat taxi, beställt buss mm.
Kram o hälsa.
Eftersom allas vardag ser så olika ut är det roligt, spännande och givande att läsa om andras vardag. Håller med farmor, det är höjdpunkter att läsa dina inlägg. Nu när jag inte kan dela er vardag på samma sätt som i Växjö, är det viktigt att ha den här kontakten via cyberspace. Fb och instagram kan också vara bra, men bloggar är fylligare och med bilder blir det en värdefull kontakt och men känner sig delaktig i er vardag. Förringa absolut inte betydelsen av det du skriver som vardagsmat, det är det inte för oss andra.
Stor kram till er alla från oss i Brevik