För knappt ett år sen skrev jag inlägget Jag vs tyska språket. Då hade vi bott här i Tyskland i två månader och jag funderade lite kring det här med varför jag vill lära mig tyska.

Nu har det gått ett år och fantastiskt mycket har hänt. I slutet på juli i år skrev jag inlägget Jag och min språkmur -om att lära sig ett nytt språk. Det inlägget har jag fått en del mail om från läsare som känner igen sig och tyckte att jag satte fingret på hur det kändes även för dem. När jag gjorde en intervju för Smålandsposten häromveckan hade journalisten läst just det inlägget och tyckte att det var väldigt bra skrivet så hon citerade det senare i den artikeln som intervjun resulterade i. Det verkar helt enkelt vara ett läsvärt inlägg så har du inte läst det hittar du det HÄR. Jag själv tänker mest att jag skrev ner och beskrev hur det känns att komma till ett land där man fattar nada.

En del har hänt även sen jag skrev inlägget om min språkmur. Jag kan nu ibland höra med ett halvt öra och förstå/misstänka vad folk pratar om på bussen, i hallen på Kindergarten, i affärer och så vidare. Jag saknar dock fortfarande ofta otroligt många ord och förmågan att få ihop dem till korrekta meningar när jag pratar tyska själv. Det verkar gå ganska bra för mig ändå. Folk förstår vad jag menar när jag säger ”wir haben ein bisschen katastrof diese morgen” när jag ska berätta att ett av mina barn klämde fingrarna i dörren på väg till Kindergaten på morgonen. Det var inte många rätt rent grammatiskt (eller ordvalsmässigt) men budskapet gick fram. Oftast får jag ihop det bättre än så men ibland ser jag på personan jag pratar med att den får klura i några sekunder innan den är med på vad jag menar.

Allra svårast är det att få ihop det på måndagar. Då har vi varit hemma hela familjen hela helgen, ofta pratat 100% svenska, läst 100% svenska texter och lyssnat på poddar med 100% svensktalande personer. För ett år sen glömde jag nästan bort att vi var i Tyskland på måndagsmorgnarna och blev typ förvånad när någon började prata tyska med mig när vi kom till Kindergarten. Det händer inte längre, jag har vant mig vid att hoppa mellan språken men just på måndagar tar det några extra minuter för hjärnan att starta upp servern för tyska igen.

Ett annat inlägg jag skrivit om språk är Känner sig den svenska cykeln ensam i Tyskland?. Det skrev jag i mars i år när vi hade haft ett samtal ute vid vårt cykelgarage om huruvida min svenska Monarkcykel kände sig ensam som enda svenskspråkiga cykel eller om våra fyra cyklar har ett internationellt cykelspråk så de förstår varandra. Detta samtal är inte det enda vi har haft om flerspråkighet och förståelse för andra individer. Jag är säker på att vi har väldigt många fler samtal om att inte förstå varandras språk och hur det känns än om vi skulle bo kvar i Sverige. Nu när vi förstår tyska mer och mer kommer det upp med längre mellanrum men vi kommer nog alltid att minnas känslan av att förstå nada.