När vi drömmer oss bort om vart vi ska resa nästa år, om vi plötsligt skulle få en massa gratis semesterdagar, blir pensionärer eller miljonärer brukar vi alltid avsluta med “vi kan ju alltid åka till Kalmar i alla fall”.

Jag minns inte hur eller när det där lilla familjeskämtet uppkom, det kan ha varit när vi skulle bestämma oss vart vi skulle åka på bröllopsresa. Det tog sin lilla tid nämligen och vi gav nästan upp fler gånger. Det var nog då någon av oss på skämt sa något i stil med att “Kalmar finns ju alltid som ett alternativ”. Vi gillar Kalmar. Jag vill poängtera det så ingen tror att vi använder denna vackra stad vid havet som motivation att till varje pris hitta någon annanstans att resa. Jag känner nog ärligt att Kalmar alltid finns som ett alternativ om vi inte kan komma överens om vart vi ska resa. Oftast hamnar vi dock någon annanstans. Speciellt nu när Kalmar ligger mer än 100 mil längre bort än innan vi flyttade från Sverige.

Visst drömmer jag om att åka tillbaka till Australien, åka Hurtigrutten, vandra på någon av Europas vulkanöar, se vilda djur på plats i något afrikanskt land och hälsa på vänner i Mexico, San Francisco och Florida. Jag skulle hemskt gärna vilja se kinesiska muren, de färgglada husknopparna i St Petersburg (vad heter de?) och Godahoppsudden i Sydafrika. Men medan jag drömmer på lite längre sikt drömmer jag även lite mer närmre i tiden. Vår nästa resa går till Portugal och jag drömmer just nu om en julaftonskväll vid havet. Jag drömmer om en julvecka utan ståhej, många paket och julskinka. Jag drömmer om en julvecka med bara min familj. Presenter är ju trevligt men i år önskar vi oss bara bidrag till att förverkliga våra små drömmar om att se fler av världens hörn.