Ikväll landar en av våra kära kompisfamiljer från Sverige i München!

Vi är så glada och pepp att vi är alldeles till oss. Det har kommit en del släktbesök till oss här i Ingolstadt innan men inget slår vänner att prata svenska med tycker barnen. Nu hoppas vi på lagom väder så våra kära vänner inte blir kokta eller stekta levande och att vårt planerade besök på Legoland kan genomföras utan uttorkning och överhettning. Prognoserna ser hyfsat lovande ut, bara över 30 grader någon eller några dagar.

Jag är beredd att hålla med barnen om att vänner att prata svenska med är väldigt trevligt. Jag har vänner jag pratar både tyska, engelska och svenska med här och de betyder såklart väldigt mycket för mig också. Det är ändå något speciellt med vänner som känt en lite längre och som också har svenska som modersmål. Sånna som varit med i alla djupa dalar och toppar. Som känt oss innan vi fick barn, köpt hus och allt det där andra man håller på med när man tror att man är vuxen. Barnen har träffats sen de var bebisar och vi har med jämna mellanrum lämnat kassar med urväxta kläder till dem för att de ska få användas lite till. Mamman och jag träffades ursprungligen på jobbet och en bättre kollega har jag inte haft sedan dess. När man jobbar är det en väldigt stor del av ens vardag och att ha en vän som vet precis vad man är med om på jobbet var toppen. Det blev dock inte så många år vi kunde jobba i samma arbetslag eftersom vi började ploppa ut ungar på löpande band, jag var sjukskriven och sen sa jag upp mig för att flytta utomlands. Från att ha bott i samma stadsdel för ett år sen till att det nu är drygt 110 mil mellan våra hus är lite skillnad så de sena tedejterna är knepigare att få till. Vi hoppas istället på högkvalitativ tid de dagar de är här och hälsar på istället. Oj så roligt det ska bli!