Vandringsleden på Garpedansberget i Gamleby är en sagostig i sagolik skog. Vi åkte dit, spanade efter sagofigurer och fick en sagolik fin höstdag tillsammans!
Att vandra med barn bland jättar, tomtar och troll
Den här korta vandringsleden, även kallad sagostigen, är en riktig gömd småländsk pärla. Den är ungefär 700 m lång och ligger någon kilometer från det lilla lilla torget i Gamleby. Det är verkligen inte vårt att hitta dit men man måste veta var den börjar för att hitta.
Men när man väl står vid vandringsledens början går det inte att missa att skogen ovanför kan komma att bjuda på sagolika upplevelser, om man bara har rätt ”glasögon” på sig. Jätten Garpe som tidigare satt på Gamlebys lilla köpcentra har nu flyttats till början på sin vandringsled och välkomnar där alla besökare genom att försöka locka upp dem i skogen med fingret.
Vi tog på oss våra sagoglasögon och började vandra uppför berget för att se vad som gömde sig i skogen. Att vi hade varit där förut gjorde inte ett dugg, det var lika spännande ändå.



80 förstelnade sagofigurer
Längs med den steniga och bitvis branta vandringsleden uppför Garpedansberget bor det ett 80-tal sagofigurer. De smälter alla in bra i sin miljö och vem vet, kanske rör de på sig när vi vänder ryggen till?
Skulpturerna är gjorda av konstnären Jan Pol och står där året runt. Hans tanke är att de med tiden ska växa ihop med naturen vilket de till viss del redan gjort. Många av dem har sedan vi var där för 5 år redan fått en hel del mossa på sig till exempel.
Det gör att det ibland kan vara svårt att få syn på figurerna, några av dem smälter in väldigt bra. Det blir lite extra spännande och magiskt, att plötsligt få syn på en figur på en sten, i blåbärsriset eller uppe på en klipphylla.
















Sagolik utsikt från toppen
När vi tagit oss upp till toppen väntade en magnifik utsikt. Här uppe finns flera rastplatsbord och soptunnor så periodvis får nog sagostigen och framför allt den otroligt fina utkiksplatsen en hel del besök. De förstår jag för vackert som sjutton är det.
Vi hittade en mysig sittplats en bit upp på berget, ovanför rastplatsen. Här är klipporna och klippskrevorna många och vi var i stort sett ensamma på berget hela tiden. Höstfärgade lövträd, knotiga tallar, en sjö och klippor omgav oss medan vi åt lunch och fikade. Vi hade det fint helt enkelt.








Att lära barn upptäcka naturen
Att lära barn hur man upptäcker vad som finns i vår natur är en av många saker vi pratar om på de utbildningar i utomhuspedagogik jag håller. Att använda kameran att fotografera med är ett jättebra sätt. Då stannar många barn upp mer och tittar på saker och ting för att se vad de skulle kunna ta kort på. En del gör det av sig själva, en del behöver träna.
Att fotografera är ju en konstform och hantverk så för en del barn blir det en viktig uttrycksform, precis som att rita, måla, skriva och spela teater. Det är för övrigt även ett av de tips jag ger till föräldrar som frågar hur man får barn att gilla att vara i naturen, vandra eller allmänt att vara utomhus, låt dem fotografera. Låt dem fotografera, skapa fotokonst och visa upp vad de lyckats fånga på bild.
Nu ger jag oftast inte tipset att sätta en systemkamera i händerna på en 9-åring, som jag gör ibland. Men med en billigare, mindre kompaktkamera kan man ta jättefina bilder!




Han verkar vara en duktig fotograf den där A.Edmark! Han brås nog på sin mamma, och på sin mormor lite grann 😀 . Härlig vandringsled som ni gick. Jag ska kolla hur det ser ut i Högsåsen. Kanske intressant nästa studiedag?! Kram
Linnéa, vilken fin berättelse och bilder från en fantastisk sagoskog. Jag har inte hört talas om denna skog med de härliga figurerna, som kan sätta fantasin i rörelse.
Hälsningar
Birgitta
Vad ni utnyttjade studiedagar väl. Det ser jättemysigt ut och mycket att kolla på. Du har fått en bra fotograf. Bra team.