Ziwa Rhino Sanctory var det allra sista stoppet på vår safari i Uganda. Det är ett skyddat reservat, för i första hand noshörningar. Idag ska du få se några bilder från när vi mötte dessa märkliga men fascinerande dinosaurieliknande djur.
Noshörningsavel för att ställa allt till rätt.
Reservatet Ziwa Rhino Sanctory vi besökte föder upp noshörningar för att återinföra i det vilda och där återskapa den noshörningstam som tidigare fanns i Uganda. Tjuvjakten var, under diktaturen i Uganda, massiv och 1986 så sköts den allra sista vilda noshörningen. Problemen med tjuvjakt har varit stor i Uganda men det jobbas hårt på att komma åt problemet från flera håll.
För drygt 10 år sedan flyttade de första noshörningarna in och det har sedan dess fötts flera kalvar där. Målet är att fortsätta att låta dem fortplanta sig på egen hand och sen successivt introducera dem, några i taget, till det vilda i de områden i Uganda där de tidigare fanns noshörningar.
Till fots hemma hos noshörningarna.
Då bilars närvaro är kraftigt begränsade i reservatet så går man till fots om man vill hälsa på dem som bor där. Efter en kort presentation och säkerhetsgenomgång kring hur man beter sig respektfullt hemma hos noshörningar och vad man skulle göra om en noshörning attackerade vandrade vi iväg.
Lyckligtvis hade ingen besökare någonsin behövt uppleva riktig närkontakt med någon av noshörningarna, tack och lov. Kanske för att informationen kring noshörningsvett var väldigt tydlig, håll dig vid guiden, var lugn och lågmäld.
Följande åtgärder skulle göras om någon noshörning attackerade:
- Klättra upp i ett träd. Noshörningar kan varken klättra eller hoppa efter dig.
- Finns inget klätterbart träd, böka in dig i en buske. Noshörningar behöver öppna ytor för att springa och har relativt dålig syn.
- Det fanns en punkt tre men den minns jag inte tyvärr. Någon som vet vad man har för sista utväg när man utsätts för en noshörningsattack?
Noshörningar som i det vilda men ändå inte.
De djur som lever i Ziwa Rhino Sanctuary är extremt väl skyddade från tjuvjakt. De lever på ett relativt stort område men inhägnat och kontrolleras regelbundet av parkvakter som patrullerar i parken. Vad jag förstod så fick noshörningarna klara sig helt själva vad gäller att söka föda och så men skyddas som sagt minutiöst mot tjuvjägare. De är därför någorlunda vana vid människor men kan med stor säkerhet inte hanteras utan att sövas då de lever som vilda.
Att föda upp och skydda noshörningar kostar mycket.
För att utbilda och sprida kunskaper om noshörningarna och deras situation tas både turister och skolklasser emot. Det kostade en slant att göra ett relativt kort besök i reservatet men kan mina 46 USD bidra till att vakterna får lön och att kunskaper sprids om dessa underbara djur och tjuvjakten på dem betalar jag gärna.
Noshörningar är verkligen märkliga djur. De är egentligen rätt fula, men det är fascinerande att de har överlevt från ”dinosaurietiden”, trots människans försök att utrota dem. Hoppas projektet lyckas så vi får se dessa giganter i det vilda även i fortsättningen.
Det skulle vara helt fantastiskt att få se noshörningar i det riktiga vilda i framtiden! 🙂
Alltså de är ju himla märkliga de där. Så coola på nåt sätt!
Kram Lena
Ja de är väldigt coola de där noshörningarna 🙂 De är respektingivande men väldigt fascinerande!
Vad häftigt och mäktigt att komma så stora djur så nära. Var du inte lite rädd?
Nej rädd var jag inte. Hade det varit farligt så hade inte guiden varit lugn och låtit oss stå kvar 🙂
Var du inte rädd? Det skulle jag ha varit. Tack för att du tog med mig på ännu en härlig resa.
Kram Kim
Nej det kändes inte farligt när vår guide var lugn och stod kvar. Jag frågade lite om vilka tecken han tittade efter när han anade oråd och det var lite samma beteenden som när kossor och tjurar blir irriterade. De står med sänkt huvud, tittar på det som irriterar dem och kan stampa med ena frambenet ibland. De djur vi såg låg avslappnat och vilade och fortsatte så att göra medan vi stod en bit ifrån 🙂
Vad skönt! Tänk vad mycket du har lärt dig. Vilken upplevelse.
Kram Kim
Alltid kul att lära sig hur man undviker en noshörningsattack! Hur nära noshörningarna kom du, vilken zoom använder du för dina bilder? Och hur länge fick ni stanna i reservatet för era 46 dollar. Visst, det är pengar, men som du säger, det kostar med reservat och anständiga löner gör ju att man förhoppningsvis inte behöver sälja noshörningshorn.
Att veta hur man gör vid en eventuell noshörningsattack är viktig livskunskap i en äventyrsfamilj, ha ha! Jag tror att vi kan ha stått en 15 meter ifrån dem kanske som närmst och jag har ett 15-85m objektiv. Jag kollade faktiskt inte på klockan hur länge vi var där men det kändes som en timme bara. Det var nog egentligen mycket längre kan jag tänka mig 🙂