När längtet inte finns där …

Mitt friluftsliv puttrar på ute i skogarna, på jobbet och som samtalsämne i Friluftspodden. Men jag skriver inte så mycket om det just nu – varför då?

Inget skaver längre

Med början i september har jag arbetat som museipedagog på Friluftsmuseet Gamla Linköping. Det är mina drömmars jobb som jag nog fram tills dess inte riktigt hade trott skulle bli så verkligt som det är nu. Jag får nu använda min kompetens, mina erfarenheter och mina bästa trix och fix ur min numera välutrustade pedagogtrollerilåda. Jag utmanas, får tänka nytt, annorlunda och bredare. Jag får möta barn, unga och äldre i en miljö som andas spännande historier, hemtrevnad, liv och rörelse. Inget skaver så som det så ofta gjorde när jag arbetade i förskolan.

Men, för det finns ofta ett men i kulturbranschen (och många med den), min tjänst är inte fast och jag hänger löst, vilket jag med stor säkerhet kommer att göra tills den dag då jag blir fastställd. Om det ens blir verklighet vet bara … ja vem vet sånt? Inte jag och mina kollegor i alla fall.

Njuta av här och nu

Så med anledning av att jag inte vet hur länge jag får vara kvar på mitt fantastiskt roliga, stimulerande och utmanande jobb så har jag bestämt att jag ska njuta maxat av varenda minut jag får där och då blir det inte mycket över till Lanclin. Kanske måste jag rensa mitt skrivbord och lämna in mina arbetskläder när nyår kommer. Kanske blir jag kvar tills jag går i pension, ingen vet. Jag ser min chans att för första gången njuta av ett jobb som ger mig plus på energikontot istället för minus. Det är ta mig tusan en otroligt stor vardagslyx som inte går att mäta i pengar!

Så just nu längtar jag inte hit på samma sätt som förut

Att få skriva, fota, redigera, fixa och trixa här på bloggen har varit min helt egna kreativ verkstad där jag fått nästan fritt spelrum att släppa ut mina idéer i. Det var en perfekt motvikt till allt annat jag gjorde som pedagog med många barn runt mig hela tiden. Att då på kvällarna få sitta ner, få tänka tankarna till punkt, fixa och finjustera detaljer och tänka fram och tillbaka på vad jag vill skriva och förmedla var superviktigt för mig.

Nu har jag ett annat jobb där mitt behov av det fylls och min längtan att gå in i min bloggbubbla har minskat. Men jag känner inte att det gör något, jag kommer att komma tillbaka hit, det brukar jag. Just nu är jag bara så nykär och uppfylld av mitt älskade jobb som museipedagog. Så ha tålamod. Min längtan efter att fota, skriva och berätta i bloggform kommer tillbaka förr eller senare.

Jag och min trollkollega Tanja vinkar hejdå efter 17 väl genomförda väsenvandringar under höstlovet.

7 kommentarer

  1. Gläds så med din lycka över din nuvarande situation. Och av dina bilder – fantastiska! Hoppas du får fortsätta med jobbet ett tag till. Blogginläggen kommer rätt var det är ändå tror jag.

  2. Fantastiskt fina bilder! Det där med tjänster som inte är fasta känner jag igen. Det är exakt samma i forskarvärlden, inga fasta tjänster där inte 😉 Njut av det du känner för och kom tillbaka till bloggen när du känner för det! Vore roligt att ses om du har vägarna förbi Hufvudstaden vid tillfälle!

    1. De där fasta tjänsterna växer inte på träd i vissa branscher 🙁 Så himla roligt om ni vill träffas! Jag har en liten tanke på att åka till Sthlm på en egen liten studieresa och besöka några museer, kanske jag får komma förbi husbåten då? 🙂

  3. Vad härligt att du trivs så bra med jobbet som museipedagog. Det verkar passa dig som handen i handsken. Undrade just vart du blivit av, men nu klarnade det. Hoppas det är fortsatt bra med dig och att du är kvar på ditt jobb, alternativt jobbar med något annat du stortrivs med!

Lämna gärna en kommentar!

%d bloggare gillar detta: