Vår lilla hund Chio fyller 12 år!

Igår tisslades och tasslades det en del om hundben och en ny hundsäng hemma hos oss. Några pratade engelska för att födelsedagsobjektet inte skulle ana något om vad hon skulle få i present. Idag fyller vår älskade lilla hundtant Chio 12 år!

Lancashire Heelern Chio är ute i frostgräs.
Knappt större än ett överviktigt marsvin var hon när jag hämtade henne på Tumlex kennel i Strängnäs.

Chio är min tredje hund men den första jag sparat ihop pengar till själv, valt ut hennes uppfödare med omsorg och anmält mitt intresse för en valp efter just hennes föräldrar. Chio är av rasen Lancashire Heeler som är en boskapsfösande ras från England. Mitt intresse för hundutställningar har varit tämligen svalt så någon utställningschampion blev hon inte. Tre cert krävs och när hon skulle håva in sitt tredje började det gnällas på hennes öron som inte är lika, hennes bruna tantecken som är för ljusa och att underullen ”lyser igenom” i nacken. Några utställningar blev det alltså men inget utställningschampionat. 

SVCH Tumlex Cordelia
SVCH Tumlex Cordelia, sveriges första Lancashire Heeler med svenskt viltspårschampionat.

Om mitt intresse för hundutställningar var lite svalt så var det desto varmare när det gäller att låta mina hundar arbeta. Chio och jag tränade både agility, lydnad, bruksspår och viltspår fram tills barn nummer två gjorde entré i vår flock. Då blev det knepigare att få ihop det med en man som veckopendlade. Innan dess hade min lilla svarta hala ål hunnit med att bli svensk viltspårchampion och godkänd i appellklass spår (första klassen i bruksspår där hundarna spårar människospår). Hon hade även testats för att se om hon hade några anlag för att fösa kossor och det hade hon. Hon var dessutom lydig och vände tillbaka till mig på inkallning!

På den tiden då båda öronen låg ner. 

Numera har Chio etablerat sig som en eftertraktad sängvärmare och inte-sova-ensam-sällskap till flockens människobarn. Hon är även vår följeslagare på vandringar i alperna. Den lilla Heelertanten är fortfarande väldigt pigg, det enda är kanske att hennes tänder börjar bli dåliga. Det går numera väldigt långsamt på vardagspromenaderna men kommer vi ifrån stan blir det lite mer fart på tanten. Vandringar på över en mil fixar hon lätt även om hon sover gott i bilen hem. 

Chio på ett berg i Wendelstein.
Chio på ett berg i Wendelstein.

Jag har aldrig firat min hundars födelsedagar, knappt kommit ihåg dem faktiskt. Lite skillnad blev det när barnen blev så gamla att de förstod vad födelsedagar är. De ser ju såklart Chio som en likvärdig flockmedlem och vill fira henne trots att hon själv struntar i vilket. Vi vuxna har sedan hon blev ensam hund i flocken kunnat skämma bort henne lite mer med att få ligga i sängen på helgmorgnar och kanske känner jag att detta är en av hennes sista födelsedagar? Hon visar inga tydliga tecken på att vara gammal, bara lite mer bekväm och stillsam så förhoppningsvis blir det en helt gäng fler födelsedagar för vår älskade lilla Chippen.  

Chio skakar av sig vatten på stranden.
Att hänga på stranden är en av Chios favoriter!

7 kommentarer

  1. Tänk att hon är 12 år! Jag kommer i håg flygturen hem till Växjö, när flygvärdinnan och stewarden hellre kollade Chio än passade upp de andra passagerarna. Det är ett skoj minne.
    Klart man ska ta alla tillfällen i akt och fira.
    Kram och ett stort grattis till Chio

  2. Grattis Chio! Jag är lite sugen på att skaffa hund, men är lite osäker. Det är många som avråder…men det vore ju mysigt. Jag ska inte fråga vad du tycker. Jo förresten! Vad tycker du?

    1. Du kan vara lugn, jag kan absolut avråda om jag tycker att det är befogat 🙂
      Fundera på några saker:
      1. Hur mycket kommer ni att vara hemma på dagarna under hundens liv? En hund kan vara ensam en stund och kan kanske hålla sig jättelänge men ett flockdjur som blir lämnat ensamt för mycket blir inget roligt flockdjur till slut. Nu är ni kanske hemma ett bra tag till men om 7 år? Lösningen kan vara att ta hand om en vuxen hund som rent krasst kanske inte lever om 7 år…
      2. Hur spontana är ni när ni åker på utflykter, resor och annat där man inte kan ta med en hund? Det är lite pyssel att fixa hundvakter alternativt ha med ett ”extrabarn” på resan/utflykten.
      3. Fall för guds skull inte för en hund ni gillar till utseendet! Många av mina ”vill-ha-raser” går bort för att de antingen kräver pälsvård jag inte är intresserad av, har vanliga sjukdomar, är knasigt avlade så de får olika problem, är för stora (kräver större utrymme i bilen, äter mer mat, svårare att ta med) eller är en arbetande ras som vill arbeta med något jag inte är intresserad av.
      Blandraser är inte friskare men kan vara otroligt trevliga, sällskapliga och bra familjehundar. Det knepiga är att ana hur den vuxna blandrashunden kommer att bli men har man inställningen att man tar det för vad det är och lägger ner jobb på eventuella saker som behöver tränas extra så varför inte? Att ta hand om en vuxen hund är jättebra, då väljer man en redan uppfostrad hund som är van vid en civiliserad vardag med tjoande barn, bilåkning, kloklippning, koppelpromenader och allt det där. Eller så väljer man en gatuhund som man inte vet ett jota om 🙂 Det beror på vad man är sugen på för utmaning 🙂

Lämna gärna en kommentar!

%d bloggare gillar detta: