Ledarveckan i Idre – soloutflykt med sittliften.

Under mina dagar i Idre i början på juli tog jag mig en tur upp på en topp för att fota de omgivande fjällvyerna lite. De där blå bergen var riktigt coola och vackra. Jag hade gärna stannat längre.

Snabbvisit som blev liten vandring.

Under en av mina Idre-dagar där jag deltog på Friluftsfrämjandets ledarvecka hade jag ett möte inplanerat och senare på eftermiddagen min föreläsning om att vandra med barn i alperna. Mellan dessa två aktiviteter tyckte jag det skulle passa med en liten snabb soloutflykt. Den blev inte så snabb som jag tänkt men motion fick jag i alla fall.

Bra tips, dålig service.

Jag fick tipset att åka upp med sittliften, gå en runda, kolla på utsikten där uppe och sen åka ner igen, på samma biljett. Det lät som en toppenidé och dessutom lagom lång tidsåtgång för att jag skulle hinna ner i god tid för min föreläsning, trodde jag.

Stendöd lift.

Det var ju bara att jag glömde kolla den lilla detaljen när liften stängde för dagen. Det tycker jag faktiskt att liftvakten hade kunnat upplysa mig om men nej. Det var ju inte så att jag åkte upp en timme innan stängning utan kanske 20 minuter. Men ja ja, stängd, släckt och igenbommad var den i alla fall när jag kom och vill åka ner i dalen igen. Det var bara att börja traska nedåt.

En sur Linnea vandrar nedför.

Det blev en lite stressig promenad nedför för att hinna till min föreläsning. Jag visste ju inte riktigt hur långt upp jag var och avståndsbedömning när det lutar kan vara knepigt. Jag traskade i alla fall nedåt och som tur var fick jag med mig lite bilder innan jag surade ihop över min miss. De kommer här!

Nere vid baslägret trängdes många cyklar. Rätt så sugen blev jag när jag såg en del cykla ner för bergen.
Det var riktigt fint iordning för de som ville ta en cykeltur på bergen.
Jag har nog aldrig åkt sittlift på sommaren så denna vy kändes riktigt märklig.
Snökanonerna hade semester.
Under specialpresseningar sparas en del snö till nästkommande vinter.
Fina väderbitna staketbrädor.
Jag stod och tittade en lång stund – de blå bergen är såå vackra.
Inte helt omöjligt att föreställa sig vintern här.
Städjan.
De svenska dalfjällen är väldans fina. De ser liksom så snälla och mjuka ut.
Toppstuga i sommarvy.
Att fota blommor och andra växter var svårt i blåsten men dessa vajade inte så mycket.

Min vy när jag vandrade nedför.

2 kommentarer

Lämna gärna en kommentar!

%d bloggare gillar detta: