Så kom dagen då vår lånade äventyrshund Lisen lämnades tillbaka. Det va blandade känslor i hushållet men mest pustade nog vår katt Zingo ut.
Hela livet är ett äventyr
Livet med djur är ett äventyr, vi gillar äventyr. Lisen kom in som en liten virvelvind och livade till vårt sommarlov lite och nu har lugnet lagt sig igen. Hon var med mig på SUP-brädan på Vättern, simmade i Östersjön vid Öland, sov med oss i husbilen, hjälpte oss att plocka äpplen och gräva en ny rabatt. Vår hundovana katt Zingo tog allt med ro men höll sig helst högts upp i sitt klätterträd, på diskbänken eller utomhus, det va lugnast så. ”De va en jäkla sak te å väsnas” såg han ut att tänka när han låg och blängde på henne på tryggt avstånd.
Lisen är snäll men gillar action, speciellt när katter är inblandade. Det blev ett himla härj när den lilla heelerhuliganen fick syn på katten på fast mark, hujeda mig. Men Zingo har nerverna på insidan och hetsar inte upp sig i onödan men oj så skönt han tyckte det va när hon åkte hem. Vi också men nog saknar vi allt den svarta svansviftande lilla hårbollen.
Människovalp och hundvalp – same same but different
När vi fick vårt första människobarn liknade jag det med att skaffa 5 hundvalpar på en gång. Det kändes ungefär så. Så mycket nytt att hålla koll på och lära sig. Så mycket ansvar för att den lilla människovalpen skulle ha det bra, växa och utvecklas. Att ha haft massor med djur, egna hundar, andras hundar och valpar att ta hand om var då en bra förberedelse att ha upplevt inför att ta ansvar för allt det där som annars kan kännas övermäktigt med en människobebis. Att någon annan är beroende av dig för att överleva och ha det bra tar mycket av ens vakna tid och engagemang, oavsett om det är en hundvalp eller människovalp. Känslan av det kan ju äta upp en om man inte är lite förberedd.
Att ha djur som förberedelse inför barn
Bara det att inte bara ha sig själv och sig att tänka på när man ska planera och strukturera upp sin vardag kan bli ett brutalt uppvaknande till vuxenlivet. Men alla vi som under många år haft djur att ta ansvar för menar jag är mer förberedda för att ta ansvar för en ny liten människa. Nu menar jag inte att djurägare är bättre föräldrar eller att man ska skaffa djur enkom för att träna upp sina skills som förälder. Men nog tycker jag att både jag och andra djurägare jag känner rent omställningsmässigt varit aningens bättre förberedda och inte upplevt det där brutala uppvaknandet lika starkt.
Djur som hälsofrämjare
Jag skulle kunna skriva mycket om hur djur gör oss till bättre människor men det vet du nog redan. Att ha någon att bry sig om, vara tvungen att gå ut med, städa efter, mata och inte åka ifrån hur som helst får en att vidga sin värld till mer än bara en själv är bra för alla. Att ge våra barn en uppväxt med djur känns därför viktigt för mig. Det blir en ständigt pågående lektion i att tänka in att någon annan också måste ha det bra när vi till exempel ska iväg. Att dessutom ha någon att läsa för, klappa på, servera mat till, bygga kojor och klätterställningar till eller leka med blir en bra variation till de människomedlemmar i flocken man har.
Jag tror också djur är nyttigt för barnen, att bry sig om någon annan som är beroende av en och att få den villkorslösa kärleken det innebär. Kan tänka mig att det är en bra förberedelse för att skaffa barn också…
har aldrig tänkt på att det är en bra förberedelse inför att få barn, det där med att ha husdjur. Intressant! men att barnen har glädje av att ha hund? absolut! särskilt när våra kille blev stora o coola o inte kramade sin människoflock iika lättvindigt – då funkar en hund, klappa en hund o kram en hund helt perfekt!
Att ha något levande (krukväxter räknas inte) att ta ansvar för tror jag är en bra övergång från att i stort sett bara haft sig själv och ev partner att ta konstant hänsyn till till att ansvara för någon annans väl, ve och liv 🙂
Det där med tonårscoolhet och husdjur har jag inte tänkta så mycket på eftersom vi inte riktigt är där ännu. Det ska bli spännande att se om några år 😉