Svensk folkmusik och folkdans i mitt hjärta.

Idag startar Korröfestivalen i Sverige. En folkmusik- och folkdansfestival som hålls varje år i juli, inte långt ifrån där jag bodde i Småland. För tre år sen stod jag där, tittade på folkdanslag som dansade och tänkte ”hur svårt kan det vara egentligen?”. Året efter var jag där med mitt folkdanslag Värendsgillet som jag anslutit mig till. Denna gång för att dansa i stora tältet.

Det där med folkdansen började som sagt på Korröfestivalen för tre år sen. Det var en period när allt snurrade i en sjuk fart runt mig och jag gjorde allt för att hålla i mig det bästa jag kunde. Jag behövde något att hålla mig i, något där jag lämnade över allt bestämmande till någon annan och där det var klart och tydligt vad jag skulle göra. Det fick inte vara för lätt, kräva för låg koncetrationsnivå. Då skulle allt snurra på som vanligt i mitt huvud. Jag bestämde att jag skulle se om jag kunde göra det där som såg omöjligt ut, det som såg ut att kräva en skyhög koncentrationsnivå. Att dansa såg kanske inte helt omöjligt ut men att komma ihåg alla dessa triljoner steg och turer hit och dit, kors och tvärs såg nästintill omöjligt ut. Jag var otroligt imponerad över de folkdanslag jag såg dansa på Korröfestivalen. De dansade dans efter dans utan att krocka, meja ner varandra eller snubbla på varandras fötter. Alltihop till underbar folkmusik. Det ville jag också kunna!

När höstens träning satte igång i ett av de två folkdanslagen i Växjö var jag där på de två första träningarna som var öppna för allmänheten. När terminen sen satte igång på riktigt fick jag lära mig vals-, schottis-, mazurka-, hambosteg och en del annat. Det var assvårt men inte omöjligt. Jag var nog den enda nybörjaren det året och klart yngst i gruppen. Några yngre var vi men de allra flesta hade avslutat sitt arbetsliv. Det gjorde mig inte ett enda dugg, pensionärerna var så himla snälla med mig. Det var nog bra att de inte var i min ålder och pratade om samma saker som mina andra kompisar och kollegor pratade med mig om. Det blev en stor och bra kontrast till alla andra jag umgicks med. Varje träning hade såklart fikapaus och korgar, termosar och bullpåsar plockades då fram i den lilla gympasalen de sena tisdagskvällarna. Träningarna var mellan 19 och 21.45 ungefär. Jag var trött när jag kom hem, minst sagt.

Det bästa med folkdansträningen var att det var något 100% nytt för min hjärna. Jag skulle få mina fötter och armar att lyda det som dansledaren sa till oss, inget annat. I de uppställningsdanserna vi dansade fungerar det nämligen inte att dansa lite som man vill, då krockar man och förstör för resten av laget. Här gäller det att följa order så ingen blir skadad. Det var så himla skönt att några timmar varje tisdagskväll få tydliga instruktioner; ”såhär gör du för att det ska bli bra”. Låter ju plättlätt men det var det ju inte såklart. Man kan säga att jag var visserligen nybörjare på hur stegen skulle skuttas men att gå åt rätt håll, räkna till rätt antal steg innan jag vände, snurra åt rätt håll och hålla upp eller ner händerna vid rätt tillfälle klarade jag ibland bättre än andra, diplomatiskt utryckt. Det var skönt att se att även erfarna dansare ibland hade stora problem att gå åt rätt håll, snurra tillräckligt många varv eller hoppade iväg ut i periferin i tron om hen gjorde rätt. 

Jag saknar mitt folkdanslag i Sverige. Idag skulle jag ha velat sitta på Korröfestivalen, lyssna på underbar folkmusik, äta vegansk nudelwook och kanske dansa lite hambo. 

korrö2013
Såhär såg jag och min kavaljer ut i våra folkdräkter på Korröfestivalen 2013. Dräkterna är Värrendsdräkter från Småland om någon är nyfiken.
Korröarmband
På vissas står det Roskilde eller Hultsfred, på mitt står det Korrö.
Veganwook
Folkmusik, trevligt folk, veganwook och kulörta lampor en varm sommarkväll på Korrö för två år sen. 

 

3 kommentarer

  1. Imponerad! Jag är så extremt dålig på att dansa så det skulle aldrig funka!!! Veganwok kändes som en otippad (osvensk) kombo tillsammans med de ursvenska folkdräkterna 😉

    1. Jag är också, tro det eller ej, kass på att dansa. Folkdans är ju inte alls så mycket koordination, smidighet och ”show” som typ bugg och discodans. Här gäller det mest att gå/skutta/springa åt rätt håll, fånga rätt hand att hålla i och framför allt KOMMA IHÅG exakt vad, när och hur man ska skutta 🙂 De flesta folkdanslag består av motionsdansare så kravnivån på att göra rätt och snyggt är tämligen human 😉

Lämna gärna en kommentar!

%d bloggare gillar detta: