Jag gillar att lära där det händer på riktigt. Att göra, se andra göra, känna dofter, höra ljud och känna med händerna är helt enkelt en hejans roligt sätt att lära sig saker. Lärande i friluftslivet är väldigt erfarenhetsbaserat, likaså stensvarveri!
Slöjdens förtrollande kraft
När vi var i Side i Turkiet på höstlovet besökte vi ett stensvarveri. Jag har aldrig varit på ett sådant, bara i butiker som säljer det som skapas där. Eftersom jag gillar slöjdhantverk och naturmaterial tyckte jag att det var väldans intressant att se det där svarta stenägget växa fram.
Jag var inte ensam om att tycka det var spännande, mina barn tittade fascinerat på medan mannen med dammskydd över munnen svarvade fram det svarta klotet. Med vana händer vevade, justerade och slipade han. Det såg nästan ut som att han hade kunnat göra det med förbundna ögon.
Konsten att svarva i sten
Att svarva i sten låter supersvårt, det är ju så hårt. Men med stensvarven såg det såklart ut som att svarva i trä eller något annat mjukt. Skillnaden här är bara att allt sitter väldigt fast för att inte flyga veck när stenbiten börjar snurra och arbetet att svarva till det börjar. Man har inte heller handverktyg som när man svarvar trä utan betydligt mer stabila grejer som sitter väl förankrade och som skjuts och vevas för att forma materialet.
Höjdpunkten
När vi fått se hur det svarta stenägget formats fram genom svarvning, slipning och polering var den klar. När det visade sig att den yngsta i publiken brukade få visningsexemplaret fanns inga gränser för hur lyckad denna dag blev, enligt den yngsta i publiken alltså.
Hans namn skrevs prydligt ned på en liten papperslapp och räcktes över till stensvarvaren som sen graverade in det på stenen tillsammans med årtal. Det här var tydligen pricken över iet för det tokstolta barnet sov med den lilla pokalliknande stenen i sängen resterande nätter i Turkiet.
Att se det megastora i det lilla
Den otroliga glädjen och stoltheten över där stenpokalen var ytterligare en påminnelse om hur mycket roligare livet blir om man lär sig att uppskatta det lilla. Att bevara sin förmåga över att bli själaglad över att våga hoppa från en sten, få en fisk på kroken, en svarvad stenklump eller ett nytt sudd borde vara allas mål i livet!
Jättegulligt!
Ja det blev ett fint litet reseminne 🙂