Emma är friluftstjejen jag träffade i Idre Fjäll i somras när jag höll en föreläsning om att vandra med barn i alperna. Hon och dottern Ebba kom och lyssnade, tittade på bilder, film och snicksnackade friluftsliv tillsammans barn med mig. På den vägen är det …
… och sen dess har vi hållit lite kontakt.
Vi ingår båda i frilufsande familjer som gillar små och stora äventyr. Vi båda bloggar dessutom om friluftsliv och idag tänkte jag låta er få lära känna Emma, hennes familj och deras blogg Utebarn lite!
Här kommer min intervju med Emma från Utebarn.se
Kan du presentera dig och din familj lite kort?
Jag heter Emma Ising, är 33år gammal och min familj består av pappa Daniel, storebror Elias 4 år och lillasyster Ebba 2år.
Du driver bloggen utebarn.se som handlar om friluftsliv med barn, gör du det själv eller är ni fler?
Jag driver utebarn.se tillsammans med min vän och kollega Jenny Larsson. Och det uppskattar jag väldigt högt, att få göra detta tillsammans med någon annan! För det är så mycket lättare att driva något när man är två och kan lyfta varandra samt få lov att ha perioder i livet där man inte kan eller orkar lika mycket som vanligt. Vi har under de senaste åren båda två varit gravida och haft nyfödda små bebisar och alla som varit där vet att det kan ta en hel del energi från en!
Hur ser din friluftshistoria ut?
Mitt friluftsliv började i organiserad form med att mamma blev Mulleledare i Friluftsfrämjandet så att jag skulle få en plats i verksamheten som hade lång kö. Och sen var jag liksom fast. Mulle, Strövare, Frilufsare, TVM. Och en hel rad ideella uppdrag inom Friluftsfrämjandet såsom Ungdomsspindel (jobbade med att knyta ihop alla unga i FF), skridskoledare, mulleledare och numera verksam som huvudledare för vår grupp inom verksamhetsgrenen Äventyrliga Familjen i Malmö.
Men jag hade ett antal år, ungefär i åldern 20-30 där jag i princip inte alls var aktiv inom Friluftsfrämjandet. Istället sysslade jag med friluftsliv på andra sätt. Jag läste 30hp Ledarskap och säkerhet inom friluftsliv på Linnéuniversitetet, jag seglade med ett par etapper på min kusins (och hennes numera mans) jordenruntsegling på båten Kuheli, gjorde topptursförsök på Ecuadors näst högsta berg Cotopaxi på 5897 möh (blev dock pga höghöjdssjuka tvungen att vända på ca 4600 m), ett antal vandringsresor till Sedona i Arizona, ett antal kajakturer i Sverige, en satsning på multisport och ett par fjällvandringar i svenska fjällen.
Hur ser din friluftsvardag ut just nu?
Väldigt annorlunda från mina senaste 10 år! Hehe… Med två små barn blir prioriteringarna annorlunda. Så sedan sonen föddes för ca 4 år sedan har dagsturerna blivit väldigt mycket fler och långturerna färre. Vi försöker också få in friluftsliv, uteliv och aktiva dagar lite när som. För två år sedan startade jag ett projekt jag kallade 100 små äventyr och som jag genomförde på ett år. Nu när lillasyster blivit lite äldre har jag istället valt att göra lite större äventyr varje vecka, nämligen 52 familjeäventyr.
Men barnen har redan sovit flera nätter i tält! Sonen var 8 veckor när han sov i tält första gången och dottern sov fyra nätter i tält i minusgrader när hon var 6 månader. Så uteliv är något självklart för dem båda och aldrig något konstigt. DET är något jag är väldigt glad över!
Har du någon favorit bland alla friluftsaktiviteter?
Personligen ligger nog kajak mig närmst hjärtat. Jag gillar att jag kan packa med mig det jag vill och inte behöver leva på frystorkad mat utan kan njuta av saker som också väger lite mer. Men sen barnen kom har kajakturerna blivit väldigt få och korta och istället har skidåkningen och mtb-cyklingen blivit större favoriter. Alltså sådana aktiviteter som jag OCH barnen kan göra tillsammans!
Kan du berätta om en friluftsminne som ligger dig varmt om hjärtat?
Ett av mina absolut största friluftsminnen är när jag, min sambo, svåger och svägerska gjorde en topptur i Arizona, Humpreys Peak på 3852möh. Vi hade planerat turen väl, packat allt vad vi skulle kunna tänkas behöva. Bl.a. mat, vatten, varma kläder, sjukvårdsväska, extra energi och kamera. Och vi hade valt dag utefter att vi visste att det skulle vara en solig och klar dag efter ett par dagar med regn.
Vi körde tidigt på morgonen för att ha gott om tid på oss och när vi närmade oss berget insåg vi vår klantighet…. Regn på 1319 möh (i Sedona där vi bodde) innebär snö på 3852 möh….. Hur vi INTE hade tänkt på det vad det ingen av oss som förstod. Hela vägen från parkeringen och uppåt var snötäckt. Vi insåg där och då att det inte alls var säkert att vi skulle komma upp till toppen alls.
Uppåt blev en tung vandring i 10-15 cm snö. Och vi kände väl av hur kroppen anpassar sig till hög höjd, på vägen upp kissade jag 12 gånger! Men vi nådde toppen! Och vi tog oss ner igen med helt okej tidsmarginal innan det blev mörkt! Och lyckan, känslan och glädjen efteråt var otrolig! Fortfarande idag är det en topptur och ett friluftsminne som verkligen är en av mina största minnen!
