Minns ni vandringsleden Leutascher Geisterklamm jag skrev om för ett tag sen? Den som delvis gick på ”balkonger” och broar i en otroligt vacker ravin? Idag kommer fortsättningen om den, idag om de pedagogiska stationer som finns längs med leden.
Jag har sagt det förut och säger det igen, alperna är förvånansvärt barnvänligt. Förvånansvärt för mig i alla fall. Det var liksom inget jag räknade med innan vi flyttade hit. Jag blir alltid så glatt överraskad när leder som denna eller Bergwaldpfad (Bergskogsstig) i Füssen vi gick uppenbarar sig. Vandringsleder med regelbundet utspridda stationer där man får prova, upptäcka, experimentera och läsa om fenomen och invånare i naturen och andra spännandeheter tilltalar friluftspedagogen i mig väldigt mycket.
Hur man får barn att gilla det här med att gå evighetslångt i deras ögon har jag all anledning att återkomma till för det kan vara en svår nöt att knäcka, även för oss. Men en viktig sak kan jag nämna och det är att de måste se någon mening med det hela. Att ”får tid till reflektion över livet” eller ”en stund i stillhet” är i alla fall ingen som går att locka mina barn med så det gäller att tänka till ibland.
De vandringsleder med ett färdigt koncept är toppen, då får man lite hjälp med att visa det meningsfulla i att gå evighetslångt för barnen. Det blir små roliga pauser, något spännande händer och man får nya saker att tänka, fundera och prata om, både under vandringen och efteråt.
Längs med leden Leutascher Geisterklamm finns många stationer med olika teman. Det finns alltifrån stationer med mycket text att läsa till de med ”bara” saker man på egen hand får utforska. Blandningen av dem och möjligheterna att utforska stationerna utifrån sina egna förutsättningar gillar jag.
Vi förstår visserligen vad som står på de tyskspråkiga skyltarna vid stationerna men orkar/har inte tid att läsa dem tillsammans med barnen. De var spännande och lärorika ändå vilket säkert de som inte förstår ett dyft av vad som står på skyltarna också uppskattar. Vem behöver läsa för att kolla i speglar, banka på stenar eller metallrör i olika längder?
Såhär ser några av stationerna på Leutascher Geisterklamm ut.
Det ser kanon ut! Jag ser fram emot inlägget hur man får med sig barnen på vandring! 😉
Ja det var jättefint! Ja du, det inlägget måste jag fila lite på men det kommer inom sinom tid 🙂
Haha, problemet är nog inte bara barnet. Hur får man med de vuxna? Eller en själv?
Verkar dock väldigt intressant och trevligt.
Alla gilla inte att vandra Emma 🙂 Vi gillar olika och trots att man som svensk ”borde” gilla att hurtigt ge sig ut i skog och mark så ser ju inte verkligheten ut så. VILL man gilla det så finns det dock en lång rad tips för att träna på att gilla friluftsliv och vandring, jag kanske återkommer till det 🙂
Det ser alltid så välorganiserat, välgjort och välskött ut överallt. Inget som hänger på trissan eller är trasigt, inget skräp från förra året eller saker som försvunnit. Snyggt!
Ja oftast är det välorganiserat i alperna. Det måste det kanske vara när så mycket folk rör sig där, jag vet inte. Det är kanske för att skydda naturen mot att alltför många som ger sig ut utanför märkta leder vilket skulle bli ohållbart här med så mycket folk. Sen är den krassa verkligheten att det är mer pengar i friluftslivet här. Kommuner satsar mycket på olika koncept, tavlor, sopkorgar, bänkar osv för att folk ska gå lederna och spendera pengar i området.
Vilken spännande och kul upplevelse för hela familjen. Ni har verkligen en rikedom som har bergen så nära!
Ja det är jätteroligt med de här familjenvandringslederna! Vi gillar bergen överlag så vi är väldans glada att ha dem så nära 🙂