I onsdags skrev jag om vårt besök uppe i Olypmiaturm i München. Förutom den fantastiska utsikten från tornet kan man där besöka ett pyttelitet rockmuseum, det gjorde vi.
Nu är ju detta min personliga blogg där jag helt utan att fråga någon kan skriva om mina personliga åsikter, känslor och upplevelser. Så nu gör jag det. Rockmuseet i Olympiatornet i München var riktigt kass, skittråkigt. Kvalitén på bilderna, skivomslagen, trumpinnarna och de inramade backstagekorten var nog inte dåliga men för mig nästintill helt ointressanta. Kanske säger det mer om mitt intresse för rockmusik, artister och kändisar än om museet i sig?
Museet består av förstorade och inramade foton av mer mer mindre legendariska rockartister på scen. I några montrar visas lite kläder, signerade gitarrer, trumpinnar och skivomslag från världskända artister som jag visserligen känner igen till artistnamnen men aldrig satt på en endaste låt av själv. Eller jo förresten, jag har nog lyssnat lite på både Witney Houston och Brittney Spears i mina dagar men Brittan, är hon verkligen en rockartist?
Eftersom att jag förstår att mitt intresse för rockmusikvärlden och dess artister eventuellt är aningens svalare än många andras vill jag inte dissa detta tråkiga museum helt. Kanske finns det de som älskar denna typ av musik, avgudar artisterna som utövar den. De hade kanske gärna strosat runt på det 20 kvadratmeter stora museet en stund och njutit av de coola fotografierna, backstage- och presspassen, biljetterna, kläderna och allt det andra som jag finner tråkigt och meningslöst. Alla är förhoppningsvis inte som jag och tur är nog det!
Vill du läsa mer om Rockmuseet i München hittar du deras hemsida här:
