Skansen – friluftsmuseet där min konfirmationskyrka står.

I eftermiddag rullar vi in i Stockholm för att ta färjan över till Åbo. Det är även Throwback Thursday och vad passar då bättre än lite Stockholmsminen från Skansen?

Ni som känner mig i verkliga livet och ni som följt Lanclin ett tag vet att jag är väldans svag för museer. Det må vara hur töntigt som helst men det kan inte hjälpas. Idag tänkte jag visa några bilder som jag hittat under en av mina rota-i-arkiven-stunder. De har några år på nacken och är från ett av mina favvomuseer i Sverige, Skansen.

För mig är Skansen inte i första hand en djurpark utan ett friluftsmuseum. Hela storyn med grundaren Arthur Hazelius besparar jag er, det blir kanske för nördigt? Även om Skansen i första hand inte är en djurpark så ligger de nordiska djuren som finns där mig väldigt varmt om hjärtat. Något år innan vi flyttade hit till Tyskland kom jag till intervjufasen när de skulle anställa en djurvårdare och pedagog på Lill-Skansen. Jag tror att jag hade ÄLSKAT det jobbet men det låg i helt fel stad för mig. Jag tröstade mig med det när en tjej med mer erfarenhet från djurpark fick jobbet. Sen fick jag ju en exklusiv backstage-visning av det då nyinvigda Lill-Skansen. Det ser jag lite som plåster på såren i mitt då brustna musei- och djurälskarhjärta.

MEN, jag har oändligt många andra, fina minnen från Skansen. Jag är, tro det eller ej konfirmerad i Seglora kyrka på Skansen. Året var 1998 och efter en månads konfirmationsundervisning på ön Malta i medelhavet hölls alltså konfirmationsgudstjänsten (heter det så?) på Skansen. Många roliga minnen dyker upp på näthinnan, både från månaden på Malta och konfirmationsdagen. Ja jösses amalia, det kanske jag borde skriva om någon gång.

Åter till verkligheter. Bilderna jag hittade i arkivet var dock varken på Seglora kyrka eller från min konfirmation. De är från ett besök där med barnen för några år sedan. Jag blir varm i hjärtat när jag ser de små superblonda fjuniga huvudena på mina avkommor, ljuvligt. Jag minns att det var sådär precis lagom varmt och fint som det kan vara i september i Sverige. Inte fullsmockat med turister men det fanns ändå musiepedagoger ute i stugorna som gärna visade både hantverk och annat spännande. Ajj lööv Skansen!

Barn som spanar efter djur på Skansen i Stockholm.
Var är ankorna?

Svensk lantras, svensk gul anka på Skansen i Stockholm.
Efter lite prassel med en påse kom de närmre. Här är en svensk gul anka, en lantras från Skåne.

Barn får prova på att väva trasmatta på Skansen i Stockholm.
Undervisning i svensk kulturhistoria när den är som bäst!

8 kommentarer

  1. Skansen är fint! Under en kurs i arbetsmiljö i en av mina utbildningar intervjuade jag personer som jobbar där. Eftersom många hus är kulturminnesmärkta kan de ju inte ändras, och personalen måste böja sig i alla låga dörröppningar. Hur löser man det för att inte få ont i ryggen? undrade vi studenter. ”Man skickar in praktikanter”, svarade personalen 😉

  2. Jo, det heter konfirmationsgudstjänst. 🙂

    Skansen har man ju varit på några gånger… Men det är fint! Och när det inte är så vansinnigt mycket folk, det kan verkligen vara hopplöst där en fin sommardag.

  3. Skansen är fint men tyvärr är det ibland lite för mycket folk, vilket gör att känslan i det gamla kulturområdet försvinner. Barnen brukar gilla skansen och det är fint att gå där med dem, även om jag inga barn har. Ha de så gott i Svedala nu.

Lämna gärna en kommentar!

%d bloggare gillar detta: