Strandfynd från världens alla hörn på din fönsterbräda.

Finns det något mer lugnande än att gå sakta på en strand med blicken riktad neråt för att spana efter strandfynd? Ljuden av vågornas brus eller skvalp och sanden eller stenarnas värme mot fötterna får min kropp att gå in i någon slags trans. Ibland kommer jag tillbaka med fickorna fulla med diverse snäckor och stenar, ibland har jag bara en glasbit med rundade kanter, slipad av havets krafter i handen.

Souvenirer skapade av naturen.

Många är vi som kommer hem med stenar, snäckor och påsar med sand från resor. Men vad ska man göra med det när man kommer hem egentligen? Snäckan med det fantastiska mönstret, stenen med fossilen eller sanden med den häftiga färgen påminner oss om stället vi hittade det på, platsen vi gärna vill minnas. De påminner oss om doften, värmen, kylan, vinden eller kanske solnedgången som var strax efter att vi gjorde fyndet. Upplevelser vi väldigt gärna vill minnas genom att ta med en bit av det naturen skapat på platsen.

strandfynd
Vissa ser bara stenar, jag ser otroliga mönster, färger och former.

Min strandfyndsidé föddes utanför en resebyrå.

Vad kan man göra med de små strandfynden då? Vissa gör smycken och bär dem som minnen, andra arrangerar dem och limmar upp på en tavla, lägger dem i blomkrukorna, i en fin skål eller i akvariet. Min lösning har blivit att lägga dem i kryddburkar av glas. Det blev en smart, barnvänlig och praktisk förvaring av de små strandfynd vi tagit med oss hem från många av våra resor. Då kan vi titta på dem när vi vill minnas tillbaka eller kanske prata om hur jätteolika stenar kan se ut på olika platser i världen.

Idén fick jag när jag gick förbi en resebyrå i Jönköping en gång. I skyltfönstret hade de ca 100 stycken små vaser med sand i en imponerade mängd olika färger från 100 olika platser i världen. På varje vas stod varifrån sanden kom. Jag stod och tittade, läste och drömde mig bort till stränderna de kom ifrån en bra stund. När jag gick därifrån bestämde jag att jag skulle ha något liknande hemma!

natursouvenirer
Såhär ser några av strandfyndsburkarna ut.

Kryddburkar från Santa Maria.

Vaser kändes inte riktigt aktuellt för oss eftersom att jag vill att även barnen ska få titta på strandfynden utan att de riskerar att hamna uthällda på golvet. Något med lock eller kork fick det bli men inte större än att en liten barnhand försiktigt kan hålla, vrida och vända på den. Fina glasflaskor utan etikett men med kork fanns i hobbyaffärer. Dessa kändes dock riskabelt tunna i glaset men tillslut hittade jag en kryddburk som passade finfint, Santa Marias! Deras glas har en jämnt rund form så innehållet syns bra, de har dessutom skruvkork och går lätt att skaffa fler av när samlingen av strandfynd utökas.

Kryddburkarna är som ni förstår inte så stora så i vår familj har det inneburit att strandfynd större än att de får plats i en kryddburk måste ha ett särskilt ömmande skäl för att få följa med hem. Jag ser dessutom helst att naturen ska få vara så orörd som möjligt på de platser man besöker som turist men en och annan liten snäcka, sten eller näve sand kan vara värdefulla minnen, om det är tillåtet.

Såhär gjorde jag mina strandsfyndsburkar:

Efter lite vattenbad för att blöta upp etiketterna och inoljning och skrubb med disksvampens sträva sida för att få bort klistret var kryddburkarna redo för sitt nya uppdrag, strandfyndsförvaring! På varje burk står det tydligt varifrån snäckorna, stenarna eller sanden är i från. Jag använde en vit, permanent märkpenna för att skriva land och stad. Den vita syntes bättre än den svarta men det var inte helt lätt att skriva på rundat glas.

Även om burkarna tål en del skulle jag inte våga låta små barn som gillar att skaka och slänga saker ha dem utan att jag är med. Både för att själva burken kan gå sönder, locket kan skruvas upp och sprött innehåll kan smulas sönder där inne om burken skakas. Strandfynd som följt med från drömresan eller andra sidan jordklotet vill man gärna ha kvar…

Jag vill ha fler!

Såklart vill vi samla fler strandfynd. Mitt drömstrandfynd (som inte är från en strand) är röd sand någonstans ifrån Australien. Vit sand eller en ”söderhavssnäcka” skulle jag också vilja lägga ner i en av glasburkarna i framtiden. När samlingen med strandfyndsburkar blivit några fler ska jag bygga en ”kryddburkshylla” att sätta på väggen. Det får liksom bli som ett minnesarkiv av strandfynd från världens alla hörn.

Samlar du också strandfynd? Vad gör du med dem när du kommer hem? Berätta gärna.


LanclinsFacebooksida

10 kommentarer

  1. Fiffigt! Jag plockar också stenar och ibland snäckor. Jag låter de ligga framme ett tag, sen låter jag dem oftast försvinna ut i trädgården bland de inhemska kamraterna i rabatten. Den fina delbara stenen som jag fått av dig har jag lagt någon stans på Gärde. Jag har letat efter den, för den ville jag väldigt gärna ha med mig. Men tyvärr har jag inte hittat den. Jag kanske får önska mig en ny!?
    Ha det gott! Kram

  2. Vilken härlig idé! Jag har en del stenar från Turkiet i en vas som jag stuckit ner tygblommor i, snäckor har jag haft på ett fat som prydnad 🙂

    1. Snäckor och stenar i vaser är fint också 🙂 Vi är dock så dåliga på att damma så det behöver, förutom barnvänligheten, vara lock av den anledningen 😉

  3. sv: Ja kanske lika bra att inte planera in mat precis innan eller efter museebesöket 😉

    Kul idee! Jag samlar nog inte på något åt det hållet, samlar nog på bilder….

  4. Ha ha! De kanske delade ut små fina papperspåsar med inträdesbiljetten utifall att?
    Vi är några som gillar stenar och snäckor i familjen så det blir några varje gång. Flest måste jag nog erkänna mig själv skyldig till 🙂

  5. Jag är som du, jag älskar att gå och titta på stenar. Det är så avkopplande att plocka, vända, känna och titta. Det bästa jag vet. Kram!

Lämna ett svar till Anneli Avbryt svar

%d bloggare gillar detta: