Vardag för mig låter så otroligt tråkigt. Samma saker och rutiner ska göras var eviga dag. Jag har dock insett en sak, jag behöver strikta rutiner. Hur många vuxenpoäng är det på den insikten?
Att ha tråkigt är tråkigt.
Jag gillar inte att ha tråkigt och undviker det så långt det bara går. Det låter kanske logiskt och något som många skulle skriva under på. Faktum är att jag har fått höra sååå många gånger ”det är bra att ha tråkigt ibland”. Varför det?! Det är ju totalnonsens.
Varför utsätta sig för att ha tråkigt när man ofta med enkla medel kan ha lite vardagsroligt istället? Ok, exakt allt man gör behöver inte vara så himla roligt såklart. Men varför acceptera att saker är tråkiga utan att ens försöka göra dem aningens mindre tråkiga eller kanske till och med roliga?
Att ha en extremt aktiv hjärna som ordnar sin egen underhållning.
Som du kunde läsa i inlägget Jag har backat för att ta sats härom dagen så är jag och min hjärna inte alltid helt överens. Den uppför sig inte som jag vill ibland och nej jag har inte multipla personligheter, jag har bara hittat ett sett att se på min hjärna som en samarbetsparter för att få livet att funka. Låter kanske helknasigt men ibland är det så skönt att tänka ”äsch, det är bara min hjärna som är igång och snurrar igen, inte jag”.
Den är som sagt av en extremt aktiv sort men så länge den fungerar på ett positivt sätt är den en kul tillgång i vardagen. Den kan ibland hitta på lite väl mycket men överlag är den toppen. Den roar sig själv och tar ofta ansvar för sin egen underhållning när det blir lite stilla och tråkigt helt enkelt.
Hur många med vita skosnören eller mustasch hinner gå förbi innan bussen kommer? vad önskar jag mig i födelsedagspresent? och hur ska årets julkort se ut i december? Det är sånt som jag kan roa mig med i köer, på busshållplatsen eller i väntrummet hos doktorn. Dessa och 100 liknande frågor hinner jag roa mig med medan andra tänker på hur tråkigt det är att vänta på bussen.
Vardagen som stabil grund.
Det jag vill säga med detta är att jag egentligen är så lättad över att vardagen med sin rutiner är tillbaka efter jullovet. Jag misstänker att jag inte är ensam om att känna så. Alla vardagsrutiner med uppstigning på morgonen, brotzetpackning, bussåkande, jobbande med mera har rullat igång och skapar trygghet. Det är skönt att veta ungefär hur alla veckans dagar kommer att se ut, det ger höjd för alla oförutsedda händelser som jag vet kommer.
Att veta nästan i detalj vad som ska hända (det som går att veta) varje dag underlättar enormt för mig. Det här är ett område vi jobbar relativt hårt på så att alla dessa små äventyr vi har för oss ska fungera att genomföra utan kaos. Rutinerna tar dock lång tid att etablera har jag lärt mig men när de sitter där de ska är det så skönt.
Det skulle gå att skriva en hel roman om vår familjs fasta rutiner för att vår vardag ska fungera. Jag nöjer mig dock med att bara skriva att de är helt avgörande för huruvida någon överhuvud taget ska komma till skolan och jobbet. När man lyckas få saker att gå mer på rutin frigörs dessutom tankeutrymme till tankar som annars envist trycker sig in emellan. Som hur julkorten ska se ut i december och hur många vita skosnören som går förbi till exempel.
Vardagslunk är underskattat som stressreducerare!! Kan kanske låta hur tråkigt som helst, men det spar MASSOR med energi att slippa ”uppfinna hjulet varje dag”, ta en massa nya beslut, öda tid på att ta sig fram i nya spår och bry sin hjärna med att tänka ut ur man ska göra när allt hela tiden är nytt, hur man ska ”sortera” in det i sitt liv och hur man ska lösa de eventuella problem med prioriteringar som kan uppstå.
Ha det gott! Kram
Det där med autopilot är en bra grej 😉