Vandring över vita vidder med snöskor

Under mina dagar i Åre fick jag chansen att låna snöskor och följa med på en snöskovandring. Det fick mig att gilla friluftsliv på vinter lite mer. Åh så härligt det var!

På med snöskor och börja traska

Snöskovandringen jag var med på var tillsammans med ett gäng andra bloggare som också var med på Winter Workation med Influencers of Sweden. Jag hade aldrig ens varit i närheten av snöskor innan och såg framför mig massiv träningsvärk dagen efter. Men nej, det var inte så jobbigt som jag trodde. Lite mer bredbent gångstil fick praktiseras och lite tyngre steg i djupare snö men annars kändes det ganska som vanligt.

Okej, kanske inte helt som vanligt när man skulle vända på liten yta eller ta ett steg bakåt. Då blev man varse att att ens sulor var betydligt större än man var van vid, att de inte satt fast i hälen och att det var lätt att kliva på sig själv så man ramlade. Ute på sjön var det dock bara att traska på och oj så härligt det var!

Foto: Emilia Westerström

Utefika – bästa sortens fika

Kan man gå på tur utan att fika? Nej. När vi kommit till skogskanten på andra sidan sjön rotade jag fram mina skills med tändstålet, fick igång en liten brasa och när termosor och bullpåse kommit fram var turfikat komplett! Såå mysigt.

Det var dock nu jag märkte den lilla detaljen att fötterna blir lite större med snöskor. Med en tekåsa i handen la jag fälleben för mig själv, kastade upp halva kåsinnehållet i luften och fångade det med ena armen. Nu hade jag två ulltröjor på mig så jag blev inte kall ändå som tur var. Alltså, ska du fånga te med armen, se till att ha ulltröjor på dig!

Foto: Emilia Westerström

Vintern är rätt härlig ändå

Jag älskar mina sockar, underställ och tröjor i ull. De har ökat min njutning när jag är i naturen på vintern med cirka 100%! Det är svårt att greppa hur underbart det är att minska antalet gånger jag fryser till ett minimum. Tacksamhet deluxe.

Jag har åkt mycket skidor och snowboard i fjällen, tillbringat många timmar i kalla stall och till häst i vinterskogar men aldrig riktigt kunna omfamna vintern med kärlek. Jag tror att det har handlat om att jag hatar att frysa, det är fruktansvärt. Men nu, snart 35 år gammal har jag lärt mig hur jag ska öka chanserna att hålla mig varm och jag anar en spirande kärlek till vintern i mitt hjärta.

Ljuset, vidderna och snön

Känslan när jag hade spänt på mig snöskorna, krängt på mig yttervantarna och traskade rakt ut på isen var så härlig. Stora vidder, berg och en kämpande sol i väster. Jag tog några stora djupa andetag, fyllde lungorna med kall fjälluft och njöt. Jag hade kunnat vandra iväg långt just där och då, bara för att få fortsätta få känna känslan.

Men nu var jag ju ute tillsammans med en grupp och kände nog att det var säkrast att hålla sig till den. Jag hade antagligen inte hittat hem till hotellet annars. Men någon gång ska jag prova igen och vandra längre! Någon som vill följa med?

Stort tack till Sara Rönne som tog oss med ut och till Holiday Club som sponsrade med boende och snöskorna bland annat! TACK!

Vill du läsa mer om Winter Workation i Åre hittar du de inläggen HÄR

3 kommentarer

  1. Så härligt det ser ut! Vilka bra kläder och utrustning det finns nu för tiden. Tala om att frysa!! Jag kom att tänka på när jag i tonåren på 50-talet var på vinterläger I Dalarna. Vi hade verkligen inte lämpliga kläder för att vara ute i kylan. Hemma kunde det också vara ganska stränga vintrar, bodde i Borås då, och minns hur jag frös. Har aldrig varit någon friluftsmänniska precis – särskilt inte på vintern – men gillar att läsa om din och familjens friluftsliv.

  2. Det låter superhärligt! Som framgår av vår blogg vandrar vi året om, men inte i ett vinterlandskap. Nu förstår vi vad vi har gått miste om: utefika i snö! Detta ska det blir en ändring på.

Lämna gärna en kommentar!

%d bloggare gillar detta: