Idag är det de prestigelösas dag och det firar jag med … att skriva ett prestigelöst blogginlägg om prestigelöst friluftsliv, eller?
Är jag så prestigelös som jag tror?
En riktigt bra grej med att skriva en blogg är att man tvingas tänka igenom vad man känner, tycker och vill säga egentligen. Under den stund det tog att skriva det här inlägget märkte jag att jag kanske inte alls är så prestigelös när det gäller friluftsliv som jag trodde innan. Inte för att det gör något. Jag är ju jag och jag har inga problem med att prata om vad jag tycker är prestigefyllt inom friluftslivet. Så här kommer mina tankar på ämnet.
Prestation och prylar = noll prestige
Det som ploppade upp först när jag spånade fritt kring begreppet ”prestigelöst friluftsliv” var att jag till exempel lägger väldig lite prestige och status i flashiga prylar, utrustning och prestationer. Jag har inget som helst behov av att dessa, varken mastiga prestationer eller särskilda prylar, för att känna mig nöjd med mitt friluftsliv. Eller för den delen tycka att andra verkar ha ett härligt och innehållsrikt friluftsliv. För mig hänger det på heeelt andra saker. Så jag tänkte att jag nog var en ganska prestigelös frilufsare.
Men sen tänkte jag ett varv till. Jag funderade på vad JAG tycker prestige är. För kunde det verkligen stämma att jag är så prestigelös? Att ANDRA sätter prestige i och använder till exempel prylar och utrustning som statusmarkörer behöver ju inte betyda att jag gör det uppenbarligen. Är jag verkligen prestigelös då? Nej.
Kunskap och vilja = prestige
När jag nu inte lägger någon prestige i prylar och prestationer, kan det va något annat jag tycker är frilufsig prestige? Såklart, massor med saker, mest så kallade mjuka värden, kunskap till exempel. För mig är det prestigefyllt att bära på kunskap, mycket kunskap. När någon har kunskap som hjälper den att uppleva skogen, havet och bergen på exakt det sätt den vill har den i mina ögon en stor prestigefylld statusmarkör. Hur coolt är det inte att ha kunskap som gör att man klarar det man vill klara i naturen?
Att kunna en hel massa räcker dock inte för mig. Man ska vilja lära sig nytt, vara öppen för andras kunskap och synvinklar och ödmjuk. Besserwissrar är som ni förstår ungefär vatten värda för mig, dem pallar jag inte med.
Jag sätter alltså prestige i att vilja dela med sig av den kunskap man har i en social gemenskap, på ett ödmjukt och pedagogiskt sätt. De där sista, ödmjukt och pedagogiskt, är otroligt viktigt för att jag inte ska kasta den lilla självutnämnda professorn i sopen.
Så va det men min prestigelöshet
Jag var alltså inte så prestigelös och jag ser det inte heller som en prestigefråga, att inte vara prestigelös. För mig handlade det mer om att ägna en stund åt att fundera över vad JAG tycker är viktigt, vad JAG har för värderingar och vad JAG vill ha för friluftsliv. Inte vad andra anser är gott nog, tillräckligt coolt eller bäst. Åt andra hållet vill jag inte att någon annan rakt av och oreflekterat ska leva sitt friluftsliv utifrån mina värderingar såklart.
Nu är jag väldigt nyfiken på vad prestigelöst friluftsliv kan vara för dig så kommentera gärna och berätta vad du tänker på nu när du läst mina tankar! Blandar jag ihop begreppen, håller du med mig eller ser du på saken helt annorlunda?
