Barn är inte som svampar.

En av de större anledningarna till att vi flyttade utomlands var att få de bästa möjligheterna att lära oss ytterligare ett språk. Nu har vi bott i Tyskland i ett år och det tyska språket blir lättare och lättare. Lätt är dock ett ord jag aktar mig för att använda i dessa sammanhang. Det tycker jag du också ska göra, speciellt när det handlar om barn.

Många av frågorna vi får handlar om våra barns språk och språkutveckling. Jag har inga andra barn att jämföra med men såklart tycker jag att mina barn är duktiga. De kan nu efter ett år i Tyskland kommunicera, berätta, förklara, leka rollekar och så vidare på tyska med sina tyska kompisar. Väldigt många har gärna och välmenande, oombedda velat utrycka sitt stöd till oss genom att säga ”barn är ju som svampar” ”barn är så anpassningsbara” eller något annat klämkäckt. Det lite märkliga i sammanhanget är att 9,5 personer av 10 som sagt dylika saker till oss på ett tämligen övertygande sätt inte har någon som helst egen erfarenhet av att flytta till ett nytt land med barn.

Jag tycker inte att det räcker med att ha träffat många barn i lärandesituationer på sitt modersmål för att kunna uttala sig om saken. I dessa situationer isolerade kan det nämligen, för oss vuxna, verka som att barn suger upp information konstant och gör det till kunskap tämligen enkelt och okomplicerat. Det är när man tar hand om barnet som lagt en stor del av sin totala dagsranson med energi på att försöka förstå sin omgivning som man märker att den lilla ”svampen” inte orkar vara någon liten ”svamp” särskilt länge. 

Att säga att barn är som svampar får det att låta som att de lär sig saker utan någon vidare hjärnverksamhet. Att det liksom sugs upp och in i deras hjärnor utan att de behöver lägga någon energi på det. Jag förstår att många vuxna upplever det så eftersom barn lär sig på andra sätt än vuxna (att gå in på hur barn lär sig saker hoppar jag över, det blir lite överkurs tror jag). ”Det vi inte förstår finns inte” verkar alltså vara ett fullt accepterat sätt att förhålla sig till saken enligt många. Skulle alla förstå små barns lärande bättre tror jag att förskolan och dess pedagogers status skulle skjuta i höjden men det är också en annan historia.

grattiskort
Att bli bjuden på kalas och skriva grattiskort på sitt nya språk är spännande.

Våra barn har aldrig uttryckt negativa känslor kring varför de måste lära sig tyska. Det som de varit ledsna över några gånger är när det blivit missförstånd och de råkat göra fel för att de inte förstod. Någon frågade mig om barnen tycker att det är jobbigt att lära sig ett nytt språk. -Ja, de tycker att det är jättejobbigt! svarade jag. Det märks inte på grund av att de någonsin sagt det, det är tröttheten det märkts på. Efter några timmar på Kindergarten kunde de det första halvåret somna i soffan när vi kom hem.

Det händer inte längre och då är de ändå där dubbelt så länge nu. Så att deras små hjärnor gick för full maskin för att förstå och anpassa sig till sin nya miljö är det ingen tvekan om. Jag tror inte att mina barn är så väldigt unika i detta avseendet så att ”alla barn är som svampar” ställer jag min numera kraftigt tveksam till. Jag kan försäkra er om att de allra flesta barn lägger mycket energi på att lära sig saker, inget sugs upp av en slump eller utan någon form av avancerad hjärnaktivitet.

Det krävs mycket tankeverksamhet och energi till att försöka förstå när man ska ha samling, vad kompisarna sjunger om, vilka regler som gäller, när man ska gå ut, hur man säger att man behöver gå på toa osv osv. Att förminska deras arbete och kanske till och med kamp ibland genom att säga att ”barn är som svampar” tycker jag är respektlöst, förminskande och rent av kränkande. Deras arbete för att lära sig förstå, kommunicera och anpassa sig i ett land och en situation de inte valt själva ska istället ses på med respekt och hyllas i alla lägen! 

skriva
Att bli tvåspråkig är inte plättlätt, all respekt till mina älskade ungar!

13 kommentarer

  1. De flesta som säger att barn är som svampar är nog mäkta imponerade av deras förmåga och menar nog bara väl. Det gör iaf jag. Kram till er alla

    1. Jag försår att man är imponerad, det är jag också. Det är dock ett underligt sätt att visa sin beundran på, att antyda att det svåra egentligen är lätt för barnet (vilket det inte är).

      1. Det är aldrig plättlätt att ställa om sig!! Det kräver sin tjej/kille/kvinna/man för att genomföra förändringar, även om de är positiva. Att man inte skulle bli trött (eller ta till andra uttryck) bara för att man är barn tror jag inte heller man menar om man säger att barn är som svampar. Däremot har barn inte lika mycket fördomar, förutfattade meningar (om både sin egen kapacitet och annat), trösklar, ”ryggsäckar & bagage” och annat som vi vuxna. De är på det sättet även mer skyddslösa och tar mer eller mindre in allt. Trötthet är en naturlig reaktion, värre vore det om stora förändringar passerade alldeles obemärkt förbi. Det tror & tycker i iaf jag. Kram

  2. Intressant skrivet! Det är säkert en utmaning för barnen många gånger. Sedan är man väl som vuxen imponerad av den fantastiska förmåga de har att få till uttal och liknande exakt rätt, det är ju en förmåga vi tappar…

    1. Det där med barn och uttal är intressant. De kan ju inte läsa och därmed bli ”störda” av hur det stavas. De härmar hur de med tyska som modersmål säger och då blir det ju rätt. Mina barn rättar mig nästan varje dag när jag tex uttalar namn totalfel 🙂

  3. Jag håller med det till fullo. Ständigt har man hört hur lätt det är för barnen. Då tänker de inte på hur många timmar i veckan de spenderar till att lära sig ett nytt språk. All respekt till dessa barn som kämpar för att lära sig.

    1. Tack för att du håller med 🙂 Vissa barn har det såklart lättre än andra men ingen av dem får något gratis, hur osynligt deras lärande än ser ut att vara. Vi känner ju inga andra som flyttat utomlands med sina barn så SMUL-gruppen på Facebook är super!

  4. Säkert lär och anpassar sig barn lättare än vuxna i de flesta fall, men man får ju inte glömma att även barn har gränser för vad de klarar av.. 🙂

    1. Jag tror att barn anpassar sig för att de måste, de har oftast inte så många alternativ som oss vuxna. De kan inte flytta därifrån själva. Det är en av många frågor jag funderade väldigt mycket på (och fortfarande gör ibland) när vi skulle flytta. Att barnen inte valde detta själva, att det var vi som satte dem i den situationen och vad de kommer att tycka om det i framtiden tex. Svåra frågor…

  5. Skönt att läsa att någon annan tänker likadant. Som förälder är det inga lätta beslut att förändra sitt barns liv så radikalt, det är tufft för dem även om de, som du säger, inte uttrycker det verbalt. Men även om det är en initial kämparperiod så blir man också så otroligt stolt över sitt barn när de växer och utvecklas på grund av utmaningarna.

Lämna gärna en kommentar!

%d bloggare gillar detta: